Vänner...

De e så himla bra å ha.
Bästisen har varit utomlands i 2 veckor o kommer äntligen hem idag. Då blir ja så glad så glad.
En flicka behöver sin bästis lixom.
Håller på o dejtar en ny kille och det går lite knaggligt. Egentligen inte, men ja e så säker på att det här kan bli "rätt" så jag e alldeles för otålig. Han e lite mera tålmodig. Då känner jag mig ratad fast jag inte är det, och så blir jag ledsen. Tjejjer behöver diskutera sånt där med sina väninnor ju. Har visserligen pratat med några andra, men bästisen förstår ju bäst hur jag funkar ju.
Pratade med en killkompis på msn, men sa mest att ja va nere o inte kände för att prata. Det accepterade han o sa hej då. 1 tim senare hör jag ngn som skriker mitt namn utanför min lägenhet. Då står han där på gräsmattan, o har kört ända från Södertälje för han blev orolig för mig. Han stannade bara en liten stund. Vi satt på min balkong o pratade lite. Sen åkte han hem igen. Han ville, som sagt, bara kolla att ja va okej. Sånt värmer.
Killen ska ja träffa imorgon igen. Lite nervöst, för vi hade ett långt snack om oss, o han skulle tänka på saken. Så imorgon e jag antligen superdeppig eller så svävar jag på små moln.
Nu ska jag åka o träffa bästisen.
Kram på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0