Älskad gubbe
Börje Isaksson, 1929-2007, var en synnerligen älskad man. I den lilla kyrkan uppe i Kalix trängdes 150 pers för att visa sin vördnad, kärlek och tacksamhet. Ja, tacksamhet känndes som en genomgående känsla. Under både begravningsceremonin, jordfästningen och samkvämen efteråt fick vi som var där höra historier och anekdoter från Börjes liv, både som liten grabb och fram till så sent som i somras. Jag har aldrig varit med om att så många människor har varit så tacksamma över att ha fått lära känna, och vara delaktiga i en persons liv. Det var en fin dag, och jag är glad att jag åkte upp.
För övrigt så upptäckte jag i kyrkan hur vansinnigt långa alla i min släkt är. När vi stod upp så var ca hälften av alla närvarande 175 cm eller mycket längre, resten var under 165. Det såg väldigt lustigt ut, men det var lätt att se vem som var ens kusin, syssling eller liknande, även om man inte kännde igen personen i fråga!
Dagen efter att Börje dog hittade hans maka en dikt i hans plånbok som han skrivit bara en liten tid tillbaka. En hälsning från andra sidan kan man säga. Den dikten var med i dödsannonsen, och den får avsluta det här inlägget.
Varenda löv har Han noga räknat,
och Du är ett utav dem
Allting som är - finns exakt beräknat
Vi flyger bort - för att komma hem
Till tröst för dig, som ej ser en vår
Höj blicken uppåt - där skyar går
Lär utav löven som singlar ner,
likt våra år, som i hast förgår
Och som ej kommer tillbaka mer
Börje
