LindaCaroline

Pappa ringde för en timme sen o sa att frbror Börje dog under förmiddagen. Varför måste alla dö för? Ja, ja menar inte varför men det suger. Han va en sån där gubbe som alla älskade. Bara snäll o rar o involverad i allt som pågick i byn där han e född o har bott i hela sitt liv. Inte bara hans maka, barn, barnbarn, syskon o övrig släkt kommer sakna honom utan väldigt väldigt många fler.

Min farmor födde 11 barn. En dog i unga år medans 10 av dom växte upp, gifte sig, skaffade egna barn osv. Det innebar att iom att min pappa var yngst så har jag en hel drös med farbror o fastrar o kusiner som är mycket äldre än mig. Jag träffar dom inte ofta, de flesta stannade kvar uppe i norr. Påläng heter byn de kommer ifrån och Kalix e närmaste stad. Att åka upp o tillbringa en vecka i Påläng under sommaren är något av det bästa jag vet. Där går allting lite saktare. där kan man varva ner o ta det lugnt. Många vackra sommardagar har tillbringats med att bara vara. Ofta åker vi ut med båtarna, fiskar på vägen o tillbringar en dag på nån ö i den norrländska skärgården. Där halstrar vi färsk fisk över öppen eld o äter det med tunnbröd o färskpotats. Både potats o kaffe kokas i gamla grytor över elden. Det får mig att må bra. Det känns på något sätt som att man tar ett steg tillbaka i tiden. Oftast är vi ett tjugotal som tillbringar dagen tillsammans, många båtar ligger förtöjda vid varandra och det är mycket uppdateringar bland kusiner o sysslingar vad man gör nuförtiden. På kvällarna samlas man hemma hos någon och äter middag tillsammans. Nästan alltid avslutas middagen med jordgubbar. Ofta har vi firat pappas födelsedag som innfaller den 17 juli där uppe. O den firas verkligen opretentiöst o mysigt på samma sätt som man tillbringar de flesta kvällarna, hemma hos någon med god middag, skillnaden e bara att det blir en jordgubbstårta istället till efterätt.
Nästan alla syskonen som e kvar där uppe har sommarstugor i närheten av varandra, som alla ligger nere vid vattnet. De flesta har även gäststugor så vi har aldrig svårt att hitta någon att bo hos eftersom pappa inte själv har byggt någon stuga, och man känner sig alltid lika fantastiskt välkommen. Vid Signe strand, döpt efter min farmor,  ligger tre sommarstugor på 100 m avstånd från varandra och 100 m från vattnet så det är oftast i någon av dem man samlas, eller hemma hos Börje o Lilly en bit därifrån.
Börje är den tredje av syskonen som går bort, och förutom att jag sörjer honom så gör det mig rädd för att min pappa blir gammal. Nästan alla farbröderna o fastrarna har haft hjärtinfarkter o pappa fick en för 10 månader sen.
Jag vill inte. Jag bara vill inte. Bläääää.

Börje Isaksson, vila i frid. Vi ses i en stad övan molnen.