Fortsätt hålla tummarna!!!

Simon som jag gjorde test o intervju med på Western skulle vara bortrest ett tag och han sa att Robbie, den andra managern, skulle ringa mig idag och säga hur det blev. Eftersom han inte ringt så ringde jag själv dit nyss. Vet inte riktigt vad jag ska tro. Robbie sa att han håller på och kollar över dealersituationen för att se om de kunde erbjuda mig tillräckligt mycket pass. Han bad att få återkomma under veckan.

Som jag skrev tidigare så är det här alltså inte en klubb som på något sätt sagt att de behöver dealers utan jag ringde dit och bjöd in mig själv på en intervju. Men det kan tilläggas att det gick jättebra, och Simon var väldigt imponerad så det ser ju bra ut...  Han presenterade mig för ägarna och visade mig runt i hela lokalen. Tyckte att det var helt sjukt att jag kunde räkna pott utan att stapla upp alla markerna och räkna dem när jag samlade in... Hoppas hoppas hoppas bara att de kommer fram till att de behöver en till dealer...

För övrigt har helgen varit full av ångest. Befinner mig i en jobbig situation just nu. Vi känner att vi måste flytta ifrån Richard så fort som möjligt, men varken jag eller Gurkn har egentligen pengar till en deposition som alla ställen kräver. Det blir till att låna pengar av MaPa i så fall och det är ju inte något man strävar efter. Det var ju väldigt lite jobb i Stockholm med på sista tiden så tyvärr har jag inget sparkapital alls. Dessutom så vill jag ju inte skriva kontrakt på lägenhet här innan jag vet vad för slags lön jag kan förvänta mig. Det finns noll chans att fortsätta på E.C. Jag brukar nästan varenda kväll stanna längst, dvs tills finalbordet på turren e slutspelat, men i söndags mådde jag så dåligt så jag sa att ja kunde gå först istället för jag ville bara hem och bädda ner mig. Det innebar att jag jobbade i 2½ timme den kvällen och tillbringade lite över 3 timmar i resväg. Det är ju rent löjligt! 8 pund i timmen och tunnelbanekostnad på 5 pund t.or. Snittar 5 timmar per kväll, och som längst blir det 8 timmar.

Såg en råtta som sprang över diskbänken i köket idag....

Och jag saknar den där karlen som jag var tillsammans med löjligt mycket fortfarande fast jag fortsätter att göra allt jag kan för att glömma honom. Tro dock inte att HAN hör av sig.

Näe... det är inte så kul just nu. Mest misär...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0