På väg uppåt

H var här i nästan 2 dygn o tog hand om mig. Ibland behöver man bli omhändertagen.. O kramad på. Känns som att nu går det inte att komma djupare, alltså finns det bara en väg. Lite lite lite bättre än innan. Framsteg - wooohooo!

Ett post scriptum. Igår natt kom 2 polare förbi vid femtiden på morgonen o stannade till lunchtid. Vilken sjuk dygnsrytm man har ändå...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0