Jag drömde
Next mood swing... 45 seconds...
Skulle träffa någon i morse som inte var på plats. Iom att jag åkt kommunalt i 1½ timme samt gått upp kl 7 för ändamålet var jag inte direkt på bra humör. Riktigt urförbannad faktiskt. Men så ringde J när jag var på väg in till stan igen och bjöd mig på lunch så ilskan gick över lika snabbt som den kom. Käkade indiskt och skvallrade om allt det senaste i våra liv. Mycket trevligt. Sen fönstershoppade jag en smula på söder innan jag åkte hem.
När jag kom hem var det som att trycka på en knapp. Blev bara tokdeppig. Helt oförklarligt. Allt är ju bra nu. Ställde halvt in mig på att må skit i en vecka för det är så lång tid det brukar ta - minst - innan det går över. Ringde till Niklas från centrum halvt på väg till honom, o va löjligt upprörd över en småsak. Han blev sur så klart, han förtjänade ju inte mitt tonfall. Vi pratade bara nån minut, sen sa han att han skulle komma över senare, efter att han käkat middag med en polare. Inte rätt sak att säga just då, (jag ville ju helt själviskt ha hans odelade uppmärksamhet eftersom jag mådde skit) men jag gick hem o försökte på alla sätt att se mig själv utifrån. När Niklas sen kom hem till mig (mycket tidigare än väntat) och stannade en timma o bara mös med mig i soffan innan han skulle vidare på jobb... så gick det över. Helt o hållet. Har aldrig varit med om att ett svart hål som jag varit på väg att ramla in i så totalt bara har försvunnit. Samma dag. Mycket märkligt. Sannerligen mycket märkligt. Tänk om det kunde gå över så snabbt jämt. Då skulle jag kunna räknas som människa.
Vart hittar man en scanner?
Vi var på Patricia, ja sunkbåten, och det var ngt reklamgrejs för captain morgan där de fotade folk. Fick till en riktigt söt bild på mig och födelsedagsbarnet men kan ju inte lägga upp den här efterson jag fick den på papper. Hur gör man då? Är ju så ovan att få bilder på papper nu för tiden...
F.ö. så har jag hittat en billig konverterare från vhs till dvd eller minne. Ska köpa den så fort jag vet ngn som har en bra video jag kan låna för ändamålet. Har ju precis HUR mycket SVHS-filmer som helst från tiden jag gick foto- och videolinjen på Viebäck, så om ngn har en SVHS-video, hör gärna av er.... Jag vet att man kan lämna in sånt men seriöst... Säkert 50 timmar filmat och dessutom vet jag ju vad som händer när andra får ta ansvar för sånt. Har ju jobbat på både Kodaks stora labb en gång i tiden samt framkallat 35mm film på Expert i Malmö.
Trodde jag skulle få sova ut idag eftersom jag är ledig, men Niklas mormor stormade in i hans lägenhet vid 12-tiden och började gnälla om vuxna människor som sover bort dagarna... Ja... men jobbar man varje måndagsnatt så är det just tisdagen som är intressant att sova ut på. Om vi någonsin flyttar ihop så var lugn för att jag kommer lägga in veto mot att hon ska ha nycklar till lägenheten...
Niklas skjutsade hem mig efter att vi hade ätit frukost tillsammans, och hans pappa hunnit komma och hälsa på (dock förvarnat, så jag hann duscha innan) så nu har jag myst i min soffa en stund. Finns en chans att jag ska jobba i natt så jag tror jag ska försöka ta en lite tuppis nu... Har inte sovit färdigt.... Hmmm, ska bara äta en glass först :)
Kärlek!
.
Jobbar
31!
Ta hand om er!
30 år och 365 dagar...
Jösses vad mycket sprit som fanns kvar efter festen förra året btw. Trodde definitivt att med en öppen bar skulle det gå åt mer.... Vi var väl en 40 pers nånting, och jag hade typ 5 flak öl, 4 dunkar vin och 8 liter sprit kvar dagen efter... Nåväl, får se hur det blir. Respons mottages tacksamt.
Bättre...
Hans ex kom dit o lämnade grabben och Niklas mormor som såg henne komma från tvättstugefönstret beslöt sig för att stanna i tvättstugan tills hon hade gått. Tyvärr hade hon lite problem med att gå så "mormor" fick till slut komma ner. Hon lämnade tvätten i hallen där exet stod (i en timma!!!) och kom istället och satte sig hos mig i soffan i vardagsrummet och sa "jag vägrar att gå ut och ta hand om tvätten innan den där människan har gått" Hihihi....
Idag var Niklas föräldrar där när exet kom och lämnade grabben och de reagerade ungefär likadant som mormorn gjort...
Ja jösses, det är verkligen inte lätt att vara tillsammans med någon som redan har tre ungar, men de är skönt att känna att hans familj har accepterat mig totalt, och inte ser mig som en inkräktare av ngt slag.
Att sen ungarna har varit totalt omöjliga, bråkiga och kinkiga på ett helt annat sätt än de nånsin varit de här två helgerna efter mallis kan man ju fundera lite över. Båda två gnäller dessutom om att de inte vill åka hem till mamma... Allt står inte rätt till när de är hos henne...
Allt är lite svart just nu...
Tycker verkligen inte om att vara så här handikappad, hur klarar folk som är handikappade på RIKTIGT av det??? Känner mig ensam och smådeppig. Dessutom har Niklas fullt upp just nu så vi hinner knappt prata och ännu mindre ses eller sova tillsammans.
Började på ett nytt jobb i måndags. Skulle hoppa in en vecka för att Joanna behövde hjälp av en extra person för att hinna klart med ett projekt som gick ut på att ringa runt till kunder till en spelsajt på nätet och göra korta undersökningar. Det verkar gå hyffsat bra så jag har blivit erbjuden att stanna 2 veckor till för ett nytt test-projekt med start nu på måndag.. Om det går bra så har jag jobb tom december. Jag jobbar på provision och fåt betalt per genomfört samtal. Blev erbjuden att få timlön istället men tjänar bättre så här. Dessutom fick jag jobba hemifrån både igår och i tisdags, och eftersom vi skulle ha ett möte om min framtid idag där så stod företaget för taxi både till och från jobbet.
Nu är det snart dags att sova, ska bara kolla klart på sista avsnittet av M*A*S*H som går på tv4+ just nu. 2 tim 25 min långt är det!!! Och ganska sorgligt, vilket passar min sinnesstämning just nu.
Jag hatar...
Jag hatar att inte kunna gå.
Jag hatar att inte kunna bära ett glas vatten från köket till sängen utan att be om hjälp.
Jag hatar att inte kunna duscha ordentligt.
Jag hatar att inte kunna gå ner till centrum för att köpa sushi.
Jag hatar att ha blåmärken i händerna av kryckorna.
Jag hatar att inte orka gå/hoppa fram mer än 50 meter.
Jag hatar att ha så dåligt balanssinne att jag ramlar innan jag gått 10 meter.
Jag hatar att jag utan att tänka sätter ner vänsterfoten -som jag absolut inte får belasta- hela tiden när jag håller på att ramla så att jag får jätteont i den igen.
Jag hatar att inte kunna ta mig till jobbet.
Jag hatar att vara så trött av alla värktabletter.
Jag hatar att inte kunna ta mig någonstans på egen hand.
Jag hatar att ha ont i foten hela tiden.
Jag hatar att inte kunna planera något eftersom jag inte vet hur jag ska kunna ta mig någonstans.
Jag hatar att inte kunna tacka ja till att jobba fredag kväll på SSC för jag inte vet om jag klarar av átt ta mig dit.
Jag hatar att inte kunna passera genom en dörr utan att behöva stanna, ställa ifrån mig en krycka, öppna, hoppa igenom, ställa ifrån mig en krycka igen, stänga dörren, hoppa vidare...
Jag hatar att det är så långt från köket till vardagsrummet hos Niklas.
Jag hatar trappor.
Jag hatar att känna mig som en belastning för alla.
Jag hatar att känna mig så här värdelös.
Jag hatar att allt känns så jobbigt.
Jag hatar kryckor.
Bruten fot
Min käre pojkvän är lite blandat halvsnäll/halvelak mot mig just nu, men troligtvis hade han varit bara snäll om det inte var en alkohol/höga klackar olycka... Och om jag eventuellt inte hade lämnat nycklarna i låset till hans lägenhet i samma veva.
Helt handikappad! Gör så ont i händerna av att hoppa omkring på kryckor... Synd om mig....
sköna dagar
Det är så himla skönt att sova.
Ungarna vaknade som vanligt tidigt i morse men vid 9-tiden packade Niklas in dem i bilen och körde till Gotlandsfärjan. Tvillingarna är ju hos honom varannan helg men denna gången blev det lite längre än vanligt pga en del trassel med barnens mamma. Vi träffades officiellt förra måndagen när hon kom hem till honom på morgonen för att åka med i bilen till Nynäshamn. Det var dagen efter att vi kom hem från Mallis och hon kanske inte hade uppfattat att jag var med på resan. Det är väl inte helt lätt att inse att ens ex verkligen har gått vidare och att ungarna dessutom kommer bra överens med hans "nya" . När hon lämnade barnen den här helgen så frågade dessutom Hugo efter mig det första han gjorde. Så troligtvis som en reaktion på detta har hon trilskats en aning under helgen. Verkar som att hon och Niklas ska ta och ha ett litet möte med familjerätten asap. Hon vägrade nämligen att komma upp och hämta barnen i måndags...
När de åkt fortsatte jag att sova och sen har jag verkligen inte gjort något vettigt. Gick i centrum lite och köpte ett par toppar, fikade med mina föräldrar och bara tröttslöade i soffan... Och jag saknar barnen redan...
