Sex timmar o tjutre minuter...

Så länge är det tills jag ska vakna. Jag brukar inte alltid räkna hur länge jag kommer att få sova om jag somnar nu, nu, nu. Bara kvällen innan viktiga dagar.
Imorgon e en typisk sådan. Första dagen på ett nytt jobb. O bara för det är man såklart klarvaken, jättepigg o superenergisk. Går ut på balkongen o andas in nattluften. Känner nästan för att ge mig ut på en joggingtur. Fast varför jag skulle göra det när jag ska vakna om sex timmar o tjugo minuter, när jag i vanliga fall ALDRIG joggar, det skulle jag bra gärna vilja veta. Kanske av samma anledning som jag fick för mig att skapa en blogg istället för att gå och sova. Bara för att lixom...

Tänker inte tråka ut någon redan nu med detaljer om jobbet i sig. Men jag kan säga att det var det berömda bananskalet som va framme igen... Precis som det brukar vara när jag byter inriktning i arbetslivet, hemmalivet, fritidslivet o alla andra liv jag kan komma på.

Jag är en sån där som vill prova allt och se allt och göra allt och smaka allt, och använder ordet varför ungefär lika ofta som en fyraåring, för jag vill veta allt. Jag vill helt enkelt så himla mycket. Fast just nu vill jag nog mest sova.
 
Om jag bara lägger mig ner o blundar på direkten så kanske kanske jag somnar snart. Det vore ju ganska praktiskt att inte dyka upp imorgon och bli presenterad som den nya tjejjen som ska bla bla bla, och sen bli ihågkommen som den där blondinen med blåa ringar under ögonen som gäspade konstant o somnade i personalmatsalen. Jag är säker på att jag gör något annat tillräckligt minnesvärt under min första arbetsdag utan att anstränga mig det allra minsta. Det brukar bli så.

Nåväl. Om jag somnar nu, nu, nu så får jag sova i sex timmar och 3 minuter. Det kanske räcker.

Vi får se. Önska mig lycka till.

Godnatt på er alla.
~
LindaCaroline

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0