Det sägs att tiden läker alla sår
Och det stämmer väl till viss del i alla fall. Jag befinner mig inte längre i ett emotionellt svart hål. Det känns inte längre som att ingenting spelar någon roll, och jag vill inte längre bara vara utan tankar. Det gör ont, men man måste ju gå vidare. Jag är en rätt glad person i vanliga fall, så jag väljer att fokusera på den högtid som nu ligger framför oss.
Känner du mig så vet du att jag älskar julen. Fick uppdraget att inhandla och julpynta källaren där vi så ofta hänger, och det fick mig verkligen att släppa tankarna på allt annat. Först pressen och stressen att införskaffa allt pynt i tisdags, utan mer vetskap än "tänk amerikansk kitch" då jag for runt som en galning i hur många butiker som helst. Blir ju så rädd att de ska bli missnöjda o tycka att jag köpt helt fel saker... Ringde S och frågade om råd. Hon hade givetvis flera bra förslag på smakfulla dyra vackra julsaker... Inte för att det hjälpte när jag hade en budget att hålla och väldigt många kvadratmeter att pynta. Däremot mötte hon upp när shoppandet var klart och följde med ner i källaren för att hjälpa till. Några av pojkarna var där med och mitt i allt klättrande på vingliga stegar, upptrasslande av julgransljus, fruktlöst letande efter en sax och uppvisande av uppfinningsrikedom utan like så infann sig julstämningen... I alla fall hos mig.
Så när jag sprang omkring i en röd tomteluva med blinkande stjärnor i onsdags kväll under jackpotfinalen kunde jag inte bry mig mindre att säkert 10 pers försökte pika mig att jag var för tidigt ute. Jag älskar julen...
När finalbordet var färdigspelat klev jag av som dealer och plockade fram allt jag köpt den dagen för att pynta turrelokalen med. Lilla V satte sig bekvämt tillrätta för att titta på medans jag hoppade från stol till stol och satte upp glitter o ljus längs väggarna. Han var inte där för att hjälpa till utan såg fram emot en lång stunds fritt hånande, men efter en stund fick ja in snitsen med hammare o spik, och V bestämde sig faktiskt för att hjälpa till istället. Han fick liksom inget för att försöka håna en sprudlande Linda som trallar på julsånger medans hon jobbar.
Så summa summarum, nu har jag så fullt upp med julklappsinköp och planerande av allt som ska göras att jag inte har tid att vara deppig mer.
Stort tack till alla som stöttat mig.
Hoppas jag kan vara till hjälp och glädje tillbaka någon gång.
Linda
Känner du mig så vet du att jag älskar julen. Fick uppdraget att inhandla och julpynta källaren där vi så ofta hänger, och det fick mig verkligen att släppa tankarna på allt annat. Först pressen och stressen att införskaffa allt pynt i tisdags, utan mer vetskap än "tänk amerikansk kitch" då jag for runt som en galning i hur många butiker som helst. Blir ju så rädd att de ska bli missnöjda o tycka att jag köpt helt fel saker... Ringde S och frågade om råd. Hon hade givetvis flera bra förslag på smakfulla dyra vackra julsaker... Inte för att det hjälpte när jag hade en budget att hålla och väldigt många kvadratmeter att pynta. Däremot mötte hon upp när shoppandet var klart och följde med ner i källaren för att hjälpa till. Några av pojkarna var där med och mitt i allt klättrande på vingliga stegar, upptrasslande av julgransljus, fruktlöst letande efter en sax och uppvisande av uppfinningsrikedom utan like så infann sig julstämningen... I alla fall hos mig.
Så när jag sprang omkring i en röd tomteluva med blinkande stjärnor i onsdags kväll under jackpotfinalen kunde jag inte bry mig mindre att säkert 10 pers försökte pika mig att jag var för tidigt ute. Jag älskar julen...
När finalbordet var färdigspelat klev jag av som dealer och plockade fram allt jag köpt den dagen för att pynta turrelokalen med. Lilla V satte sig bekvämt tillrätta för att titta på medans jag hoppade från stol till stol och satte upp glitter o ljus längs väggarna. Han var inte där för att hjälpa till utan såg fram emot en lång stunds fritt hånande, men efter en stund fick ja in snitsen med hammare o spik, och V bestämde sig faktiskt för att hjälpa till istället. Han fick liksom inget för att försöka håna en sprudlande Linda som trallar på julsånger medans hon jobbar.
Så summa summarum, nu har jag så fullt upp med julklappsinköp och planerande av allt som ska göras att jag inte har tid att vara deppig mer.
Stort tack till alla som stöttat mig.
Hoppas jag kan vara till hjälp och glädje tillbaka någon gång.
Linda
Kommentarer
Postat av: Parre
Kul att höra att du mår bättre.
Postat av: En båtflykting
Du är alltid till hjälp och glädje. Framför allt glädje. Kram
Postat av: Ruben
Ja det e kul att du mår bättre nu vännen!
Trackback
