LindaCaroline

Har suttit o läst några vänners bloggar. De skriver om allt möjligt. N skrev om det som just hänt vid stureplan; ett par killar körde på ett par andra killar efter ett bråk. sen fortsatte hon med att skriva funderingar o tankar om detta. Då slog det mig att jag - som visserligen inte brukar läsa så mycket dagstidningar i vanliga fall - totalt skiter i vad som händer i världen just nu. Jag är totalt inne i min egen sorg. Sorg över att någon inte ens har dött, utan bara att en person jag verkligen tyckte om inte vill vara med mig längre. Och jag klarar inte av att fungera som vanligt för det gör så ont. Hur kan en enda människa påverka mig så mycket att jag totalt tappar lusten för allt annat som händer runtomkring mig?
Igår gick jag och M till matmässan i Älvsjö. Vi hade bestämt det sen innan och även om jag verkligen hellre ville tillbringa dagen hemma i min soffa som jag gjort resten av veckan så tänkte jag inte tillåta HONOM att sabba mina planer. Så vi åkte dit. Och vi hade faktiskt roligt. Vi köpte massa vinprovningskuponger så redan vid 13-tiden var vi rätt lulliga. Det var skönt. Det gjorde lite mindre ont då. Så resten av dagen gick rätt bra. När det var dags att gå ner i källaren o jobba kl. 19.30 så var jag tillräckligt mycket människa för att faktiskt kunna tom skratta vid bordet o hålla igång nästan som vanligt... ett tag. Sen tog det bara tvärstopp. Strax efter ett på natten kännde jag tårarna välla upp o jag var bara tvungen att gå hem på direkten. Tack för att jag faktiskt har förstående chefer o kollegor som lät mej gå. Nu ere strax dax att ge sej av till jobbet igen. Skulle hemskt gärna vilja stanna hemma helt o hållet, men jag måste ju faktiskt tjäna pengar så jag ska verkligen försöka vara människa ikväll.

Tack för allt tålamod o stöd.

Ledsen Linda