Älskad gubbe
Börje Isaksson, 1929-2007, var en synnerligen älskad man. I den lilla kyrkan uppe i Kalix trängdes 150 pers för att visa sin vördnad, kärlek och tacksamhet. Ja, tacksamhet känndes som en genomgående känsla. Under både begravningsceremonin, jordfästningen och samkvämen efteråt fick vi som var där höra historier och anekdoter från Börjes liv, både som liten grabb och fram till så sent som i somras. Jag har aldrig varit med om att så många människor har varit så tacksamma över att ha fått lära känna, och vara delaktiga i en persons liv. Det var en fin dag, och jag är glad att jag åkte upp.
För övrigt så upptäckte jag i kyrkan hur vansinnigt långa alla i min släkt är. När vi stod upp så var ca hälften av alla närvarande 175 cm eller mycket längre, resten var under 165. Det såg väldigt lustigt ut, men det var lätt att se vem som var ens kusin, syssling eller liknande, även om man inte kännde igen personen i fråga!
Dagen efter att Börje dog hittade hans maka en dikt i hans plånbok som han skrivit bara en liten tid tillbaka. En hälsning från andra sidan kan man säga. Den dikten var med i dödsannonsen, och den får avsluta det här inlägget.
Varenda löv har Han noga räknat,
och Du är ett utav dem
Allting som är - finns exakt beräknat
Vi flyger bort - för att komma hem
Till tröst för dig, som ej ser en vår
Höj blicken uppåt - där skyar går
Lär utav löven som singlar ner,
likt våra år, som i hast förgår
Och som ej kommer tillbaka mer
Börje
Mycket har hänt
Ibland är det så mycket som händer att man inte kan skriva om det... Det bara surrar i huvudet... så det har varit tyst på sidan ett tag... Men för den som orkar så kommer här en liten (läs:lång) sammanfattning.
Jag fyllde år. År med en nolla på slutet. Trettio... Undrade väldigt mycket hur det skulle kännas. Om jag skulle krisa ihop totalt o börja känna mig gammal. Eller om ja skulle få panik över allt ja inte hunnit med än. Men faktum är att jag mår rätt bra. Har tänkt igenom det en hel del o kommit fram till att ja trivs med livet som det är nu. Jag har hunnit med ganska mycket. Sett en hel del länder o provat rätt mycket grejjer... så det var en väldigt glad Linda som ställde till med kalas. Sen fick jag åter igen se prov på vilka bra vänner jag har.
Syrran sa två veckor innan festen "Planera vad du ska ha på dej nu så du inte står där på eftermiddagen o lagar mat o inte har bestämt dig än" Eeeeeeeller hur... På fredagkvällen den 12 oktober klockan 10 minuter i stängning (19) står ja i gallerian o har totalpanik. Har sprungit i affärer halva dan... och dagen innan. Då ringer K o säger att hon just går från jobbet o frågar om ja vill ta en fika. Jag förklarar läget o 2 min senare står hon där o drar mig in o ut i affärer. Sen iväg till Åhlens som stänger en timma senare. 55 väldigt svettiga minuter senare står vi i provrummet o har hittat den. Klänningen med stort K som bara e helt rätt! Jag skulle aldrig hittat den själv. Tack K!!!
Jag kunde ju givetvis inte dumpa henne efter att ha utnyttjat hennes expertis så där så vi gick för att äta en liten middag o ta ett glas vin. Ett glas blev två, och efter en stund kom även S dit o joinade oss för ett tredje... Då ringer Han. Han som ja precis träffat helgen innan. Han som ja inte kunnat sluta tänka på. Han som faktiskt skulle komma på kalaset dan därpå o träffa alla mina vänner efter bara en vecka.
Han vill att vi ska komma på fest. Klockan e väl runt tio och jag behöver verkligen åka hem o fixa... ja, precis allt inför morgondagen eftersom jag inte gjort nåt annat än handlat hälften. Hade ju tänkt sova tidigt med... Ja säger faktiskt nej först, men K o S turas om att rycka luren ifrån mig och min dåliga karaktär är ju inte svårövertalad. Sanningen att säga så var det en ytterst trevlig fest. Fick träffa Hans polare o både S o K hade tjingat egna exemplar av det manliga könet inom en halvtimme. Det blev som det blev. Ja va i säng kl 10 på lördagsmorgonen. Kl 11.30 skulle ja o pappa handla resten av maten o kl 13.30 hade jag tid på salongen för att fixa håret. Ooops... Nåväl, det var ju faktiskt dagen innan jag fyllde trettio så än så länge var ja en oansvarig tjugoplussare... Ringde K o sa godmorgon o hon sa bara "lägg dej o sov tills vi kommer så tar vi hand om allt" Och de gjorde dom! Åkte visserligen o handlade (men inte förränns kl 15) men efter det gjorde jag inte mycket nytta alls. Kl. 16.30 prick kom syrran, K, S och kallskänkan M hem till mig o satte igång operation F I X A. Vilka tjejjer... Bäst i världen. Prick 19.58 var lokalen dekorerad, maten lagad, drickan ditkörd, Sangrian blandad, o Linda stylad av proffs. Kalaset kan börja, och för första gången i världshistorien drällde ca 8 pers in genom dörren 5 minuter efter utsatt tid. Jag som trodde att vi hade en timma extra på oss. Tur att ingen lyssnade på mig :)
Det var en jättelyckad kväll och ja känner mig priviligerad som har så många fina människor i mitt liv. Tack alla ni för att ni gjorde min kväll så himla bra!
Om 2½ timme ringer farsan o väcker mig. Vi ska bila upp till kalix för Börjes begravning. Jag har planerat att sova i bilen. Men borde kanske försöka sova lite innan dess med. Borde väl ta o packa klart med. Jaha, det vart visst ingen skillnad efter trettio. Jag e fortfarande lika sent ute med allt som ska göras...
Ta hand om varandra!
Jag fyllde år. År med en nolla på slutet. Trettio... Undrade väldigt mycket hur det skulle kännas. Om jag skulle krisa ihop totalt o börja känna mig gammal. Eller om ja skulle få panik över allt ja inte hunnit med än. Men faktum är att jag mår rätt bra. Har tänkt igenom det en hel del o kommit fram till att ja trivs med livet som det är nu. Jag har hunnit med ganska mycket. Sett en hel del länder o provat rätt mycket grejjer... så det var en väldigt glad Linda som ställde till med kalas. Sen fick jag åter igen se prov på vilka bra vänner jag har.
Syrran sa två veckor innan festen "Planera vad du ska ha på dej nu så du inte står där på eftermiddagen o lagar mat o inte har bestämt dig än" Eeeeeeeller hur... På fredagkvällen den 12 oktober klockan 10 minuter i stängning (19) står ja i gallerian o har totalpanik. Har sprungit i affärer halva dan... och dagen innan. Då ringer K o säger att hon just går från jobbet o frågar om ja vill ta en fika. Jag förklarar läget o 2 min senare står hon där o drar mig in o ut i affärer. Sen iväg till Åhlens som stänger en timma senare. 55 väldigt svettiga minuter senare står vi i provrummet o har hittat den. Klänningen med stort K som bara e helt rätt! Jag skulle aldrig hittat den själv. Tack K!!!
Jag kunde ju givetvis inte dumpa henne efter att ha utnyttjat hennes expertis så där så vi gick för att äta en liten middag o ta ett glas vin. Ett glas blev två, och efter en stund kom även S dit o joinade oss för ett tredje... Då ringer Han. Han som ja precis träffat helgen innan. Han som ja inte kunnat sluta tänka på. Han som faktiskt skulle komma på kalaset dan därpå o träffa alla mina vänner efter bara en vecka.
Han vill att vi ska komma på fest. Klockan e väl runt tio och jag behöver verkligen åka hem o fixa... ja, precis allt inför morgondagen eftersom jag inte gjort nåt annat än handlat hälften. Hade ju tänkt sova tidigt med... Ja säger faktiskt nej först, men K o S turas om att rycka luren ifrån mig och min dåliga karaktär är ju inte svårövertalad. Sanningen att säga så var det en ytterst trevlig fest. Fick träffa Hans polare o både S o K hade tjingat egna exemplar av det manliga könet inom en halvtimme. Det blev som det blev. Ja va i säng kl 10 på lördagsmorgonen. Kl 11.30 skulle ja o pappa handla resten av maten o kl 13.30 hade jag tid på salongen för att fixa håret. Ooops... Nåväl, det var ju faktiskt dagen innan jag fyllde trettio så än så länge var ja en oansvarig tjugoplussare... Ringde K o sa godmorgon o hon sa bara "lägg dej o sov tills vi kommer så tar vi hand om allt" Och de gjorde dom! Åkte visserligen o handlade (men inte förränns kl 15) men efter det gjorde jag inte mycket nytta alls. Kl. 16.30 prick kom syrran, K, S och kallskänkan M hem till mig o satte igång operation F I X A. Vilka tjejjer... Bäst i världen. Prick 19.58 var lokalen dekorerad, maten lagad, drickan ditkörd, Sangrian blandad, o Linda stylad av proffs. Kalaset kan börja, och för första gången i världshistorien drällde ca 8 pers in genom dörren 5 minuter efter utsatt tid. Jag som trodde att vi hade en timma extra på oss. Tur att ingen lyssnade på mig :)
Det var en jättelyckad kväll och ja känner mig priviligerad som har så många fina människor i mitt liv. Tack alla ni för att ni gjorde min kväll så himla bra!
Om 2½ timme ringer farsan o väcker mig. Vi ska bila upp till kalix för Börjes begravning. Jag har planerat att sova i bilen. Men borde kanske försöka sova lite innan dess med. Borde väl ta o packa klart med. Jaha, det vart visst ingen skillnad efter trettio. Jag e fortfarande lika sent ute med allt som ska göras...
Ta hand om varandra!
Idag e ja ledsen.
Pappa ringde för en timme sen o sa att frbror Börje dog under förmiddagen. Varför måste alla dö för? Ja, ja menar inte varför men det suger. Han va en sån där gubbe som alla älskade. Bara snäll o rar o involverad i allt som pågick i byn där han e född o har bott i hela sitt liv. Inte bara hans maka, barn, barnbarn, syskon o övrig släkt kommer sakna honom utan väldigt väldigt många fler.
Min farmor födde 11 barn. En dog i unga år medans 10 av dom växte upp, gifte sig, skaffade egna barn osv. Det innebar att iom att min pappa var yngst så har jag en hel drös med farbror o fastrar o kusiner som är mycket äldre än mig. Jag träffar dom inte ofta, de flesta stannade kvar uppe i norr. Påläng heter byn de kommer ifrån och Kalix e närmaste stad. Att åka upp o tillbringa en vecka i Påläng under sommaren är något av det bästa jag vet. Där går allting lite saktare. där kan man varva ner o ta det lugnt. Många vackra sommardagar har tillbringats med att bara vara. Ofta åker vi ut med båtarna, fiskar på vägen o tillbringar en dag på nån ö i den norrländska skärgården. Där halstrar vi färsk fisk över öppen eld o äter det med tunnbröd o färskpotats. Både potats o kaffe kokas i gamla grytor över elden. Det får mig att må bra. Det känns på något sätt som att man tar ett steg tillbaka i tiden. Oftast är vi ett tjugotal som tillbringar dagen tillsammans, många båtar ligger förtöjda vid varandra och det är mycket uppdateringar bland kusiner o sysslingar vad man gör nuförtiden. På kvällarna samlas man hemma hos någon och äter middag tillsammans. Nästan alltid avslutas middagen med jordgubbar. Ofta har vi firat pappas födelsedag som innfaller den 17 juli där uppe. O den firas verkligen opretentiöst o mysigt på samma sätt som man tillbringar de flesta kvällarna, hemma hos någon med god middag, skillnaden e bara att det blir en jordgubbstårta istället till efterätt.
Nästan alla syskonen som e kvar där uppe har sommarstugor i närheten av varandra, som alla ligger nere vid vattnet. De flesta har även gäststugor så vi har aldrig svårt att hitta någon att bo hos eftersom pappa inte själv har byggt någon stuga, och man känner sig alltid lika fantastiskt välkommen. Vid Signe strand, döpt efter min farmor, ligger tre sommarstugor på 100 m avstånd från varandra och 100 m från vattnet så det är oftast i någon av dem man samlas, eller hemma hos Börje o Lilly en bit därifrån.
Börje är den tredje av syskonen som går bort, och förutom att jag sörjer honom så gör det mig rädd för att min pappa blir gammal. Nästan alla farbröderna o fastrarna har haft hjärtinfarkter o pappa fick en för 10 månader sen.
Jag vill inte. Jag bara vill inte. Bläääää.
Börje Isaksson, vila i frid. Vi ses i en stad övan molnen.
Min farmor födde 11 barn. En dog i unga år medans 10 av dom växte upp, gifte sig, skaffade egna barn osv. Det innebar att iom att min pappa var yngst så har jag en hel drös med farbror o fastrar o kusiner som är mycket äldre än mig. Jag träffar dom inte ofta, de flesta stannade kvar uppe i norr. Påläng heter byn de kommer ifrån och Kalix e närmaste stad. Att åka upp o tillbringa en vecka i Påläng under sommaren är något av det bästa jag vet. Där går allting lite saktare. där kan man varva ner o ta det lugnt. Många vackra sommardagar har tillbringats med att bara vara. Ofta åker vi ut med båtarna, fiskar på vägen o tillbringar en dag på nån ö i den norrländska skärgården. Där halstrar vi färsk fisk över öppen eld o äter det med tunnbröd o färskpotats. Både potats o kaffe kokas i gamla grytor över elden. Det får mig att må bra. Det känns på något sätt som att man tar ett steg tillbaka i tiden. Oftast är vi ett tjugotal som tillbringar dagen tillsammans, många båtar ligger förtöjda vid varandra och det är mycket uppdateringar bland kusiner o sysslingar vad man gör nuförtiden. På kvällarna samlas man hemma hos någon och äter middag tillsammans. Nästan alltid avslutas middagen med jordgubbar. Ofta har vi firat pappas födelsedag som innfaller den 17 juli där uppe. O den firas verkligen opretentiöst o mysigt på samma sätt som man tillbringar de flesta kvällarna, hemma hos någon med god middag, skillnaden e bara att det blir en jordgubbstårta istället till efterätt.
Nästan alla syskonen som e kvar där uppe har sommarstugor i närheten av varandra, som alla ligger nere vid vattnet. De flesta har även gäststugor så vi har aldrig svårt att hitta någon att bo hos eftersom pappa inte själv har byggt någon stuga, och man känner sig alltid lika fantastiskt välkommen. Vid Signe strand, döpt efter min farmor, ligger tre sommarstugor på 100 m avstånd från varandra och 100 m från vattnet så det är oftast i någon av dem man samlas, eller hemma hos Börje o Lilly en bit därifrån.
Börje är den tredje av syskonen som går bort, och förutom att jag sörjer honom så gör det mig rädd för att min pappa blir gammal. Nästan alla farbröderna o fastrarna har haft hjärtinfarkter o pappa fick en för 10 månader sen.
Jag vill inte. Jag bara vill inte. Bläääää.
Börje Isaksson, vila i frid. Vi ses i en stad övan molnen.
Dusch...
Vi har det så himla bra. Alla jag känner har tillgång till varmt rinnande vatten. detta tar vi absolut för givet, varför skulle vi inte det lixom? Att inte ha en dusch suger. Det suger fett. Lyckligtviss har vi i brf en gemensam bastu där jag kan använda duschen under tiden mitt badrum byggs om. Dörren dit har två lås. Ett som man ansöker om att få nyckel till, och sen ett överlås som man låsr från insidan när man e där. Jag gick dit när jag vaknade idag, kl 17.15 för att ta en dusch. Det var låst. Mycket irriterande men jaja, jag hade ju inte bokat... (det hade iofs ingen annan heller på hela dan) Bokade upp nästa pass samt stack in en lapp halv under dörren att kunde den där inne va så snäll o ringa när den var klar. Som de e med latmaskar som jag så fatnade jag framför nätpokerborden i ett par timmar och nu kl, 21.30 drog jag mig själv ur soffan för att göra ett nytt försök... Dörren var låst o lappen var kvar. Vem 17 bastar i mer än fyra timmar??? Jag ringde vår aktis akutnummer o han e nu på väg hit för att försöka få upp dörren. Jag e lite orolig att det ligger en avsvimmad människa där inne som behöver hjälp... Håll tummarna för att dörren på ngt mystiskt sätt har låst sig själv.... Sitter här med mobilen i knät, vaktisen skulle ringa direkt han fick upp dörren, med eller utan nyckel.
Just nu...
..är lycka att vara hungrig o hitta pyttipanna i frysen, och sedan få meddelande om att min dator som varit på lagning i 8 veckor är klar för hämtning på ONOFF i morgon. Woooooohooooooo :)
nytt jobb?
Hmm. imorgon ska ja gå å lära mig BJ. Vet inte om ja ens vill jobba med det. Just nu känner jag mig totalt osugen i alla fall... Men va 17, när har ja nånsin bangat att lära mig nåt nytt...
Önska mig lycka till!
Kram.
Önska mig lycka till!
Kram.
