LindaCaroline

Jag är just nu totalt arbetslös utan möjlighet till ersättning från varken a-kassa eller annat. Jag har inga pengar sparade på banken. Jag håller på att totalrenovera mitt badrum och jag planerar en hejdundrandes 30-årsfest. Vad tycks om den ekvationen? Ser inte helt lysande ut, ja vet. Men istället för att gräva ner sig i det så har jag bestämt mig för att det kommer att lösa sig. Alla jobb jag har haft har jag halkat in på genom konstiga anledningar, så jag är säker på att ngt totalt oväntat dyker upp snart. Pengar har en förmåga att bara försvinna, men det brukar ändå gå vägen. Jag tänker inte ändra på mina planer. En fest förtjänar jag, och badrummet.. Ja, just nu är det bara en hög med kakel o murbruk så det måste helt enkelt göras i ordning. Jag väljer att fokusera på att iom att ja förlorade jobbet så insåg jag hur mycket vissa av mina arbetskamrater betydde för mig, och jag för dom. Jag menar, vem kan vara ledsen över ett förlorat arbete inklusive 57 kollegor när det känndes som att jag fick 3 vänner istället?
En av dom var min vän redan innan, och såg till att jag hamnade där först av allt. Hon ringde mig en dag o sa att det skulle vara en frisk fläkt att ha mig på kontoret och rekomenderade mig till den lediga platsen. När ja slutade berättade hon hur mycket jag skulle bli saknad och hur fantastisk jag var. Det känns som att vi kommit varandra närmare under den här tiden.
En annan tyckte jag var en rätt cool kille innan men kan inte påstå att vi kännde varandra. Började prata mer o mer på kontoret. Tog gemensamma raster o gick o köpte glass. Ja kännde efter ett tag att den här killen e ju helt fantastisk. En som säger precis vad han tänker - utan någon sorts spärr - det är ju helt underbart.  Jag fick en väldigt stor komplimang av honom när jag slutade och jag är övertygad om att vi kommer fortsätta vara vänner.
Sen har vi den tredje. Jag har kännt till henne länge, men aldrig riktigt vetat vad jag ska tycka. Natten innan jag fick sparken gjorde diverse omständigheter att vi öppnade oss för varandra. Vi insåg att vi var mer lika än vi kunnat tro, och efter att ha talat ut ordentligt kom vi fram till att vi nog skulle gilla varandra. Henne har jag just haft ett långt msn-samtal med ikväll och åter igen kännde jag att hon släppte in mig i sitt liv. Jag blev väldigt positivt överraskad av hennes respons den dagen jag fick sparken och jag är glad och stolt att nu kunna kalla henne min vän. En vän som jag precis börjat lära känna, och som jag ser fram emot att få känna mer.
G, A och H, tack för tt ni finns. Om det inte varit för er så skulle jag nog va rätt deppig nu.