LindaCaroline

Julafton brukar vara årets bästa dag för mig. Just nu är det bara för mycket trassel. Niklas o jag bråkar precis hela tiden. Allt bottnar i att han inte har tid med mig. Han struntar i att höra av sig när han ska för att han måste jobba, eller måste spela poker. Och när vi har bestämt någon kväll som vi ska umgås så brukar det sluta med att något dyker upp i sista sekunden så han får ställa in. Ibland ringer han för att tala om det och ibland får jag helt enkelt "förstå" det eftersom han  inte svarar i telefon heller. Kulmen kom när vi skulle fira att vi varit tillsammans i ett halvår. Jag satt hemma i lång svart klänning, uppsminkad och fixad o bara väntade på någon som skulle komma o hämta mig, och som skulle ha bokat bord på någon mysig restaurang.... Han kom helt enkelt inte, och han vägrade att svara i mobilen.

Jag vet att han har sjukt mycket bekummer just nu, men jag vet inte om jag orkar med det när han inte ens tar sig tid till att säga hej till mig emellanåt.

Han har inte sovit i natt eftersom han va på klubben. Planen för jul var att vi båda skulle fira med våra egna familjer och sen skulle han kanske komma hem till oss senare på kvällen. (Han skulle även ta med sig julgodis till sin familj som jag har gjort men får se om vi hinner ses innan det överhuvudtaget) Jag brukar vara en positiv människa men just nu känns allt bara negativt. Jag tänker inte ens "va mysigt det blir att ses sen ikväll o byta julklappar och avsluta julaftonen tillsammans" som jag borde göra. Istället tänker jag "Jaha, undrar om han skiter i att det är julafton och går o lägger sig o sover hela dagen istället... Och sen kommer jag troligtvis att bli besviken när vi väl ses eftersom han antagligen har skitit i att köpa en julklapp till mig i alla fall...."

Jag tycker inte om den personen som jag håller på att utvecklas till av det här förhållandet. och han vet om att jag håller på att tröttna totalt men han gör inget åt det. Vi gick och åt julbord tillsammans på Lasse-Maja i måndags kväll. Jag var så glad så glad att han äntligen tog med mig ut på en restaurang. Sen när vi väl var där så satt han o surade precis hela tiden, eftersom han egentligen inte ville vara där. Vi åkte hem redan efter 1½ timme och väl hemma hos honom så stack han iväg som vanligt eftersom han hade saker som han var tvungen att göra. Det måste vara flera veckor sen som vi överhuvudtaget sov tillsammans en natt.

Skulle hem till familjen igår kväll för uppesittarkväll. Ni vet, som man gör dagen före julafton på ganska många håll... Men Niklas gjorde ngt dumt o jag överreagerade så jag tillbringade resten av kvällen i soffan ensam o ledsen. Orkade inte träffa någon, och allra minst min familj som skulole ställa massa frågor i så fall.

Jaha. Dags att gå å göra sig iordning för att träffa familjen. Jag hoppas att alla ni som läser detta får en underbar julafton med era nära och kära. Och jag hoppas att mitt liv ordnar upp sig snart för jag orkar inte mer.