LindaCaroline

Har inte gått utanför lägenheten idag. Allt känndes för jobbigt. Kännde mig helt trött bara. Det faktum jag ska laga en thanksgivingmiddag imorgon känndes rent löjeväckande. Hur ska jag kunna stå inför mina vänner och säga att jag är tacksam när allt känns som skit? Det löjiiga är ju att jag vet att jag har 100 saker som jag borde känna mig tacksam för även om det inte känns så.

Så började jag ta tag i allting. Skrev en inköpslista på allt som jag behöver handla imorgon. Kollade alla recept, bestämde mig för vilka jag skulle följa, och skrev ner allt som jag behövde fylla på inför matlagningen, även när det gällde kryddor och andra basvaror. Sen fick jag för mig att sortera och städa bort alla papper som legat på mitt skrivbord i en halv evighet.  Tog typ 2 timmar men oj vad bra det kändes när det var klart!

Egentligen har absolut inget förändrats idag, men nu ser jag fram emot morgondagen lika mycket som när jag o Joanna planerade den i somras.

Vad det handlar om är att vi satt en dag och pratade om familjer och högtider, och kom fram till att vi ville ha en högtid då vi skulle träffas varje år. Julen spenderar jag alltid med familjen och de andra stora högtiderna brukar alltid sammanfalla med resor, stora festligheter eller helt glömmas bort. Så vi bestämde att from 2008 ska vi börja fira Thanksgiving tillsammans. Varje år, oavsett vad, ska vi träffas med våra respektive och eventuellt andra inbjudna, för att fira tillsammans och visa tacksamhet för allt vi har, speciellt  för att vi har varandra.