LindaCaroline

Jag hatar att ha foten och halva benet gipsat.
Jag hatar att inte kunna gå.
Jag hatar att inte kunna bära ett glas vatten från köket till sängen utan att be om hjälp.
Jag hatar att inte kunna duscha ordentligt.
Jag hatar att inte kunna gå ner till centrum för att köpa sushi.
Jag hatar att ha blåmärken i händerna av kryckorna.
Jag hatar att inte orka gå/hoppa fram mer än 50 meter.
Jag hatar att ha så dåligt balanssinne att jag ramlar innan jag gått 10 meter.
Jag hatar att jag utan att tänka sätter ner vänsterfoten -som jag absolut inte får belasta- hela tiden när jag håller på att ramla så att jag får jätteont i den igen.
Jag hatar att inte kunna ta mig till jobbet.
Jag hatar att vara så trött av alla värktabletter.
Jag hatar att inte kunna ta mig någonstans på egen hand.
Jag hatar att ha ont i foten hela tiden.
Jag hatar att inte kunna planera något eftersom jag inte vet hur jag ska kunna ta mig någonstans.
Jag hatar att inte kunna tacka ja till att jobba fredag kväll på SSC för jag inte vet om jag klarar av átt ta mig dit.
Jag hatar att inte kunna passera genom en dörr utan att behöva stanna, ställa ifrån mig en krycka, öppna, hoppa igenom, ställa ifrån mig en krycka igen, stänga dörren, hoppa vidare...
Jag hatar att det är så långt från köket till vardagsrummet hos Niklas.
Jag hatar trappor.
Jag hatar att känna mig som en belastning för alla.
Jag hatar att känna mig så här värdelös.
Jag hatar att allt känns så jobbigt.
Jag hatar kryckor.