Equal Chance
Jobbet gick hur bra som helst. Rätt klientel för mig, lite äldre engelska gubbar som inte tramsade på det sättet som de gör i vissa klubbar i sthlm. De testade mig såklart. Bröt mot vissa regler bara för att se hur jag skulle agera men allt som allt så fick jag en hel massa beröm fick jag veta av ägarna, och de skyndade sig att sätta upp mig på 5 pass till under de närmsta 9 dagarna.
Uselt betalt och lång resväg, men det är i alla fall en början till ett riktigt liv här i UK.
Ikväll var jag bjuden på middag hemma hos tvillingarna (Johanna o Sofia). Supermysig trerätters. Drack lite vin o skvallrade om den senaste veckans händelser. Lämnade dem vid 21.30 tiden. När jag gick därifrån tänkte jag lite halvt att det var märkligt att gurkan inte hört av sig; hon skulle sluta kl 21 o åka hem då. Knappt hann jag tänka tanken så surrade det i fickan. Gurkan var i Hammersmith och tyckte jag skulle ta den rosa t-banan o möta henne där för att ha sällsis hem den vägen. Hon tyckte även att vi skulle åka raka vägen hem o ta ett glas vin hemma. Eller hur? Alla som känner Sus vet ju hur troligt det lät!
Jag mötte henne utanför spärrarna och innan jag hunnit säga mer än "hej" hade hon krokat arm med mig, släpat in mig på närmsta krog och beställt 2 drinkar. Haha, Där satt vi sen en bra stund och filosoferade om livet.
När vi kom hem stoppade vi i oss en massa nattmackor som är fel på mer än ett sätt, (gluten, laktos, KALORIER, fett) och sen gick vi o la oss. Ingen av oss kunde sova.... Det gick en kvart, sen sa en sömnig röst bredvid mig
"Ska vi gå upp o ta en så kallad sängfösare?"
Haha, sagt o gjort. Vi tog en drink till, sen sjöng jag godnattsånger o klappade gurkan över håret tills hon somnade. Samma sång som var Bella o Hugos favorit; den som de alltid ville höra vid läggdags hemma hos Niklas.
Jösses vad jag saknar de ungarna och alla deras hyss...
Godnatt på er alla. Hoppas ni sover precis som ni vill...
