LindaCaroline

Jag saknar honom. Riktigt mycket saknar jag honom. Det var jag som bröt upp, det var mitt beslut men det spelar ingen roll. Jag önskar att han ville höra av sig och säga att han saknar mig. Det verkar som att män har så lätt att klippa av. Bara, jaha, hon vill inte vara med mig längre. Nähe, då får jag väl ta och skaffa en annan tjej som kan göra allt som hon gjorde då, så småningom, men det är ingen brådska med det nu...

Suck. Jag är en trevlig person. Jag är snäll och hjälpsam och vill inget hellre än att hitta en person att dela mitt liv med, någon som jag kan ta hand om på alla sätt och som kan ta hand om mig tillbaka. Så varför blir det fel hela tiden? Gör jag fel? Jag är inte desperat efter någon, jag gillar bara inte att vara ensam. Jag har ingen aning om det var en bra eller dålig idé att flytta hit, det ger sig väl så småningom. Men jag vet att det känns bättre att vara ensam här just nu än att vara ensam hemma, bara en kilometer från dig.