Nätverka
Hamnade tack vare Gurkan på en supesamplesale med suuuuperfina designergrejjer. Köpte MASSOR med silkiga nattlinnen, pyjamasar, linnen, strandkläder, små japaninspirerade morgonrockar och babydollunderkläder.... Gick därifrån med 2 stora kassar och bara 40 pund fattigare. Butikspriser hade varit MÅNGA hundra pund.
Alla hjärtans himla skitdag närmar sig... Jag är fixad till 1000 vad gäller mani/pedi/frissa/ansiktsbehandling/massage osv... enda som saknas är en hjärtevän. Jaja.. Himla skit också... Det är ju inte direkt så att Exet kommer höra av sig pga dagen ifråga. Han har troligtvis ingen aning om att det ÄR alla hjärtans himla skitdag. Ok, i vanliga fall kanske man inte ens skulle säga en sån sak, men vi skildes ju som vänner... Och sa även att det var möjligt att det inte va farväl för alltid....
Förra året dejtade jag en kille, (H), som betedde sig som ett riktigt as den dan. Lovade mig själv att jag i alla fall inte skulle utsätta mig för den behandlingen igen. Men va 17... Käns sådär att vara ensam....
Ikväll gick jag i alla fall till "the International" för att nätverka lite. Gick ganska bra. Stötte ihop med Marc Convey som genast sa att han skulle höra av sig och pusha för mig till sin gode vän Jonathan på the Vic som jag pratade med igår. Sen presenterade han mig för en annan kille, Thomas, som berättade för mig om en annan klubb som behövde dealers asap. Han skulle höra av sig till managern där och tipsa om mig. Det är så lätt att nätverka i den här stan. Alla är så himla trevliga och artiga hela tiden. Tyvärr så är det ju så i Sthlm att alla ska vara så himla coola hela tiden och jag är ju inte direkt världens coolaste. Jag är glad, snäll, hjälpsam, omtänksam, galen, spontan, och vill alla väl, men cool är jag inte. Så skönt att slippa vara nervös över den biten. sen är det ju så att om jag hemma ser ok ut, så är jag ju en toppenpingla här, för engelska tjejjer är inte snygga. Sorry, men det är faktiskt så. Och det känns rätt så bra med den uppmärksamheten efter att ha varit tillsammans med en kille som ger ca en komplimang i månaden.
Med det sagt så måste jag tillägga att jag TYVÄRR fortfarande saknar Niklas som 17... Och jag önskar fortfarande att han åtminstone kunde höra av sig och fråga hur det går här...
Alla hjärtans himla skitdag närmar sig... Jag är fixad till 1000 vad gäller mani/pedi/frissa/ansiktsbehandling/massage osv... enda som saknas är en hjärtevän. Jaja.. Himla skit också... Det är ju inte direkt så att Exet kommer höra av sig pga dagen ifråga. Han har troligtvis ingen aning om att det ÄR alla hjärtans himla skitdag. Ok, i vanliga fall kanske man inte ens skulle säga en sån sak, men vi skildes ju som vänner... Och sa även att det var möjligt att det inte va farväl för alltid....
Förra året dejtade jag en kille, (H), som betedde sig som ett riktigt as den dan. Lovade mig själv att jag i alla fall inte skulle utsätta mig för den behandlingen igen. Men va 17... Käns sådär att vara ensam....
Ikväll gick jag i alla fall till "the International" för att nätverka lite. Gick ganska bra. Stötte ihop med Marc Convey som genast sa att han skulle höra av sig och pusha för mig till sin gode vän Jonathan på the Vic som jag pratade med igår. Sen presenterade han mig för en annan kille, Thomas, som berättade för mig om en annan klubb som behövde dealers asap. Han skulle höra av sig till managern där och tipsa om mig. Det är så lätt att nätverka i den här stan. Alla är så himla trevliga och artiga hela tiden. Tyvärr så är det ju så i Sthlm att alla ska vara så himla coola hela tiden och jag är ju inte direkt världens coolaste. Jag är glad, snäll, hjälpsam, omtänksam, galen, spontan, och vill alla väl, men cool är jag inte. Så skönt att slippa vara nervös över den biten. sen är det ju så att om jag hemma ser ok ut, så är jag ju en toppenpingla här, för engelska tjejjer är inte snygga. Sorry, men det är faktiskt så. Och det känns rätt så bra med den uppmärksamheten efter att ha varit tillsammans med en kille som ger ca en komplimang i månaden.
Med det sagt så måste jag tillägga att jag TYVÄRR fortfarande saknar Niklas som 17... Och jag önskar fortfarande att han åtminstone kunde höra av sig och fråga hur det går här...
Kommentarer
Trackback
