LindaCaroline

Att skärpa ihop sig en stund i alla fall. Hela jobbpasset tom. Alla som frågade var förstående när jag sa att jag inte vile prata om det just då. Hela kvällen gick över förväntan faktiskt. Tom skrattade och pratade när jag jobbade. Lite jobbigt en stund när det var en massa bråk vid bordet men efter ett tag var allt lugnt igen. Fick bra dricks, Tack snälla!!!

Det var först när de stängde och folk pratade om att åka hem till flickvänner, eller hem tillsammans de som var där tillsammans som allt bara började suga igen. Var tvungen att skynda mig därifrån så jag inte skulle börja gråta mitt ibland allihopa.... Vad löjligt att man inte bara kan glädja sig åt dem som har det man själv vill ha... Utan att det bara ska göra så ont ibland. Promenerade en bit och var tacksam för regnet som gjorde att ingen såg mina tårar, och bara undrade vad det var för mening med allt när man inte har någon att komma hem till, någon att prata om sin dag med, någon att hålla om när man somnar.  Fast det är ju ingen mening med att vara med någon som inte har tid med en... för allt det där hade jag ju bara ca en gång i veckan, så jag måste nog stå fast vid mitt beslut. Men jag saknar honom så... Och jag vill verkligen ha en kram....