En halvtimma

Så mycket tid fick jag. Jag sa att förhållandet inte funkar. Han höll med. Som jag önskade att han skulle säga emot, att han skulle säga att han ville vara med mig, men de orden följdes bara av hårdare ord. Sårande ord. Sen sa han att han hade folk som väntade på honom, som vanligt. Så gick han. Ut ur mitt liv. Bara så där.

Jag önskar att det slutade där, men jag kunde inte vara värdig och bara låta honom gå, jag var tvungen att be honom komma tillbaka. Efter sitt himla möte. Så nu sitter jag här och väntar. Som vanligt. Skillnaden är att nu väntar jag på en före detta pojkvän, för att ... ja... ja vet inte För att jag inte kan släppa taget kanske. För att jag inte vill. För att jag älskar honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0