Roller coaster
Har verkligen varit lite väl mycket ner ner ner i min emotionella begodalbana till känsloliv. Tror det är på väg uppåt nu. Känns lite så i alla fall.
WSOPE börjar strax och det är något jag både ser fram emot pga de intressanta spelen jag kommer dela, men även "fruktar" (seriöst, vad är motsatsen till ser fram emot fast annat ord?) pga av de idiotiska arbetstiderna jag kommer ha i 2 veckor. Jobbar 20-04 nästan varenda natt. Och slutar jag 04 så måste jag ta mig hem med nattbussar, vilket varken är trevligt att åka eller promenera till den tiden på morgonen... Eller promenera hem ifrån. Får väl se hur det går. Imorgon kommer i alla fall Åsa hit på ett par dagar och det ska bli jättekul att se henne. Ska hinna med en middag innan jag börjar jobba imorgon, och sen ska ju hon givetvis rapportera från den enda tävlingen som jag inte är inblandad i. Suck!
F.ö. så har jag tillbringat en massa tid med att lära känna en kille ganska bra. Känt honom sen i mars el ngt men lärt känna honom mycket bättre de senaste veckorna. Tyvärr så tycker jag givetvis om honom lite mer än som en vän och det är skitjobbigt. Sen vet jag inte om jag gör det för att han är en fantastisk kille eller om det bara är för att han har förklarat att han har känslor för mig men inte kan starta ngt slags förhållande just nu. Vad är det som gör att jag fastnar för killar med för mycket problem för att kunna ha en flickvän? Vi har ju faktiskt inte "gjort ngt" men känner bara att jag verkligen gillar honom. Han förekom det genom att prata om saken. Hoppas det går över snart.
Så känner mig lite sorgsen nästan. Känns så dumt liksom att inte ens försöka när jag vet att han gillar mig med...
WSOPE börjar strax och det är något jag både ser fram emot pga de intressanta spelen jag kommer dela, men även "fruktar" (seriöst, vad är motsatsen till ser fram emot fast annat ord?) pga av de idiotiska arbetstiderna jag kommer ha i 2 veckor. Jobbar 20-04 nästan varenda natt. Och slutar jag 04 så måste jag ta mig hem med nattbussar, vilket varken är trevligt att åka eller promenera till den tiden på morgonen... Eller promenera hem ifrån. Får väl se hur det går. Imorgon kommer i alla fall Åsa hit på ett par dagar och det ska bli jättekul att se henne. Ska hinna med en middag innan jag börjar jobba imorgon, och sen ska ju hon givetvis rapportera från den enda tävlingen som jag inte är inblandad i. Suck!
F.ö. så har jag tillbringat en massa tid med att lära känna en kille ganska bra. Känt honom sen i mars el ngt men lärt känna honom mycket bättre de senaste veckorna. Tyvärr så tycker jag givetvis om honom lite mer än som en vän och det är skitjobbigt. Sen vet jag inte om jag gör det för att han är en fantastisk kille eller om det bara är för att han har förklarat att han har känslor för mig men inte kan starta ngt slags förhållande just nu. Vad är det som gör att jag fastnar för killar med för mycket problem för att kunna ha en flickvän? Vi har ju faktiskt inte "gjort ngt" men känner bara att jag verkligen gillar honom. Han förekom det genom att prata om saken. Hoppas det går över snart.
Så känner mig lite sorgsen nästan. Känns så dumt liksom att inte ens försöka när jag vet att han gillar mig med...
Kommentarer
Trackback
