LindaCaroline

Har idag varit ute i Viksjö o hjälpt föräldrarna att flytta. Dvs, stadat ur o sprungit efter farsan för att hindra honom från att lyfta tunga saker hela tiden. Han vet att han inte får men ändå ska han göra det hela tiden. Sen säger han inget men gör grimaser ibland så man ser hur ont han har i rygg o händer.

Deras nya lägenhet är skitfin. Verkligen superfin, och dom e jätteglada o nöjda och känner sig redan hemma efter att bara ha sovit där ett par nätter. Man har ju haft lite tid att vänja sig men det känns ändå rätt skumt att mitt rum inte finns kvar längre. Nu har det ju visserligen gått öpver 15 år sen jag flyttade hemifrån, men föräldrahemmet är en särskild trygghet och det känns bra att veta att man alltid har en säng där i sitt gamla rum. Nu har jag inte det längre och det samtidigt som en massa andra saker bara rasar.

Det jag skrev igår gjorde jag i vetskapen att ingen skulle förstå vem jag skrev om men iom att J svarade på inlägget själv kommer jag inte att skriva mer om det här. Kan bara säga att det gör ont att förlora en vän och jag är fortfarande väldigt fundersam över vad som hände. Jag valde att ta bort hennes inlägg eftersom det var fullt av saker som jag inte känner för att diskutera inför öppen ridå samt att det fick mig att bara må ännu sämre.

Summa summarum, allt är rätt jobbigt just nu men det finns en massa solglimtar med. Jag gläder mig väldigt mycket åt MaPas nya lägenhet och även åt soffan hos Åsa där jag sover just nu.

Sov gott ni alla och glöm inte att ta hand om varandra.