Vinordic 2010
Jobbade ett event för pokerevent ikväll tillsammans med Nick o Niklas Gustavsson. Rätt kul som alltid att varva tomtespel på klubbarna med lite pokerskola. Har fram till idag varit så himla dunderförkyld så jag har för det mesta legat nerbäddad i soffan o halvdött av tristess, men i lördags så proppade jag mig full med meduciner o vitaminer för då skulle jag och Åsa till vinmässan.
Det var hur trevligt som helst och vi provade oss igenom nästan alla roséviner som finns på marknaden. De hade en särskild rosévinsbar förutom alla de vanliga stånden där man med lite tur kunde få prova på sjukt många sortar och små små skvättar av varje sort istället för de vanliga halvglasen man får köpa med hjälp av sina små kuponger. Vi skrev o skrev så att pennorna glödde för det var ju ingen mening med att prova allt och sen inte komma ihåg något!
Förutom det så hade vi även bokat in oss på två "riktiga" provningar, en med champagne o bubbel och en som.... ja, vad var det nu för viner... Det var något särskilt område i alla fall och... jag har lappen nånstans!
F.ö så tvingade jag iväg mig själv trots dunderförkylning att hämta mina grejjer i Joannas lght o städa ur där i fredags och tog hem allt till syrran. Jag fattar fortfarande inte alls vad som hände men jag har accepterat att hon har sagt upp bekantskapen så då får jag väl lämna det så. En väninna hade teorin att hon har blivit kär i Niklas och sagt upp bekantskapen pga av det, iom att hon ju flyttade ner dit igen efter bara en vecka i Sthlm men jag kan faktiskt inte tro att hon skulle göra så mot mig. Joanna har ju pratat en hel del om familjelivet där nere. Hon tar hand om Bella o Hugo och beter sig nästan som ett gammalt par med Niklas och jag har haft lite svårt för det. Lite svårt är väl en underdrift; jag har tyckt att det varit SJUKT jobbigt att höra henne berätta om en vardag som jag trodde att jag alltid skulle vara del i när jag o Niklas blev ihop. Jag önskar att jag hade kunnat lämna både honom o hans barn bakom mig men det går helt enkelt inte. Jag saknar ungarna hela tiden - och jag saknar honom med. Det är löjligt men jag var så himla inställd på att vi skulle dela resten av livet ihop att det fortfarande gör ont när jag tänkter på det, och att då lyssna på vardagshistorier av ngn som sover i samma säng som honom... Näe, sist vi träffades sa jag till henne att jag helt enkelt inte orkade höra mer. Vet inte om det var del i hela "sägauppbekantskapengrejjen" men om det var det så får det vara så. Jag orkar inte bry mig längre.
Champagneprovningen
Åsa.
Det var hur trevligt som helst och vi provade oss igenom nästan alla roséviner som finns på marknaden. De hade en särskild rosévinsbar förutom alla de vanliga stånden där man med lite tur kunde få prova på sjukt många sortar och små små skvättar av varje sort istället för de vanliga halvglasen man får köpa med hjälp av sina små kuponger. Vi skrev o skrev så att pennorna glödde för det var ju ingen mening med att prova allt och sen inte komma ihåg något!
Förutom det så hade vi även bokat in oss på två "riktiga" provningar, en med champagne o bubbel och en som.... ja, vad var det nu för viner... Det var något särskilt område i alla fall och... jag har lappen nånstans!
F.ö så tvingade jag iväg mig själv trots dunderförkylning att hämta mina grejjer i Joannas lght o städa ur där i fredags och tog hem allt till syrran. Jag fattar fortfarande inte alls vad som hände men jag har accepterat att hon har sagt upp bekantskapen så då får jag väl lämna det så. En väninna hade teorin att hon har blivit kär i Niklas och sagt upp bekantskapen pga av det, iom att hon ju flyttade ner dit igen efter bara en vecka i Sthlm men jag kan faktiskt inte tro att hon skulle göra så mot mig. Joanna har ju pratat en hel del om familjelivet där nere. Hon tar hand om Bella o Hugo och beter sig nästan som ett gammalt par med Niklas och jag har haft lite svårt för det. Lite svårt är väl en underdrift; jag har tyckt att det varit SJUKT jobbigt att höra henne berätta om en vardag som jag trodde att jag alltid skulle vara del i när jag o Niklas blev ihop. Jag önskar att jag hade kunnat lämna både honom o hans barn bakom mig men det går helt enkelt inte. Jag saknar ungarna hela tiden - och jag saknar honom med. Det är löjligt men jag var så himla inställd på att vi skulle dela resten av livet ihop att det fortfarande gör ont när jag tänkter på det, och att då lyssna på vardagshistorier av ngn som sover i samma säng som honom... Näe, sist vi träffades sa jag till henne att jag helt enkelt inte orkade höra mer. Vet inte om det var del i hela "sägauppbekantskapengrejjen" men om det var det så får det vara så. Jag orkar inte bry mig längre.
Champagneprovningen
Åsa.
Kommentarer
Trackback
