LindaCaroline

Vi hade den första lektionen i köket idag. Det är ju verkligen grundläggande så idag skulle vi göra en räkcocktail. Och då menar jag att vi skulle först göra egen majonäs, och sedan egen rhode island-dressing. Kan säga efter att ha gjort det kommer jag alridg mer köpa färdigt. Det blev sjukt gott!

Min första partner i köket; Carlos. Här med dagens slutresultat.

Det måste bara sägas. Jag har gillat Carola sen första gången jag hörde "Främling". Oavsett vilka blåsväder hon har hamnat i så har hon en av de mest om inte den mest fantastiska röst jag nånsin hört.

Samuel Ljungblahd upptäckte jag för snart ett år sen. Soul/gospelsångare med en styrka i rösten och ett gung som bara saknar ord.

Jag går inte ofta på konserter, det vet alla. Sist var det ovan nämnda herre.

Ikväll har jag lyssnat på dessa två tillsammans. Var för sig är de mäktiga. Tillsammans är dom sinnesjukt bra. Sen backades dom upp av kören Laudes som ju självklart är min favoritkör.

Det var grymt. Helt ofattbart grymt!
(Och ni som lyssnade på resten vet varför WOW e så kul)


Ja jag vet att man inte ser ngt men det är i alla fall Samuel, Carola o Laudes. Och en Holgersson som dirigerar såklart.

Upptäckte när en av våra boende tagit av sig tröjan att han hade blåmärken på insidan av båda armarna, flera och stora. Typiska märken som blir av tummarna om någon har ryckt tag i honom och hållit alldeles för hårt.

Personen i fråga har inget tal, bara några ljud och 5-6 tecken. Hur frågar man en person som inte kan uttrycka sig vem som har gjort illa honom?

Han är utåtagerande och får ofta utbrott då han bara skriker rakt ut. Han slår i väggen eller bordet eller vad som finns till hands och skulle han sitta fastspänd i rullstolen då så hoppar han o har sig så den nästan välter. Mer än en möbel har fått bytas ut då han inte kan kontrollera sig själv vid dessa tillfällen. Han slänger tag i vad som helst som han når.

Detta är något som händer rätt ofta och tyvärr så har han ingen medicinering för detta. Har sett flera andra ta tag i honom om det är inne på boendet och liksom släpa in honom på sitt rum tills han lugnar ner sig. Kanske är dessa blåmärken minnen av en riktigt jobbig dag med flera utbrott. Kanske inte. Man kan ju inte fråga honom. När han får sina utbrott när jag är där så lirkar jag med honom. Ser honom i ögonen, och säger att han inte får vara ute i vardagsrummet om han håller på o skriker så. Om han har spottat på golvet så säger jag åt honom på skarpen att hämta papper och torka upp det. Har han vält möbler så står jag bredvid honom och väntar tills han har ställt upp dom igen. Om han försöker länge utan att lyckas så hjälper jag till.

Men det gör mig så ont. Jag vet inte om mina sätt är rätt sätt men jag har aldrig behövt ta i honom med våld. Jag har höjt rösten vid flertalet tillfällen men oftast så funker det bättre med motsatsen.

Han blir lätt hysterisk om jag pratar i telefon. Då försöker jag avsluta samtalet. Han får utbrott om man är inne på kontoret och han märker det, då har jag istället för att köra ut honom därifrån (som vi "ska" göra) låtit honom vara delaktig i det jag gör. Idag tex så hjälpte han mig att slå hål med hålslagaren i ett papper jag behövde sätta in i en pärm. Han skrek lite till o från under tiden men jag vet ju att han blir sån varje gång nån är inne på kontoret mer än en minut så man kan väl inte straffa honom för att han reagerar på något som uppenbarligen betyder något helt annat för honom än att jag fyllde i lite pappersarbete.

Men hur ska man reagera på sådana blåmärken? Jag bad en ordinarie personal komma och titta på dom och frågade honom om det. Tack o lov så tyckte han precis som jag att det var något som inte fick förekomma. Han skulle ta upp det på nästa vekomöte (som vi vikarier inte är med på) men jag har verkligen funderat på det här hela dagen och jag vill bara gråta. För han kan inte tala om för oss vem som har varit för hårdhänt mot honom. Han kan inte. Och det är fel.