LindaCaroline

Innan år 1888 var det enda sättet att komma upp till toppen på Peaken att bli buren i bärstol, om man nu inte var en av stackarna som var tvungen att bära. Med tanke på att toppen ligger 394m över havet, och startpunkten ngn meter bara så kan ni fatta hur brant det är. Men sen byggdes då detta mästerverk the peak tram och man kunde äntligen åka upp. Det är 2 vagnar som alltid går samtidigt, en upp och en ner, och i mitten av berget är spåret delat på två för att de ska kunna mötas. Spårvagnen har byggts om 5 gånger sen start och nu är den givetvis ett under av teknologi om man får tro broschyren. Undrar vad den kallades gång 1, 2 och 3?


Äntligen kommer vår vagn ner



Mellan sittplatserna är det gropar i golvet för att man ska kunna stå upp även i den ofattbara lutningen som vagnen har under åkturen.

Alla fotade utsikten som galningar under åkturen.

Utsikt från fönstret

Om man inte vill åka spårvagnen så kan man göra som den här galningen som syrran är förlovad med; man går upp för berget. Han förtjänade sin vila/kaffe lite mer än oss andra .




På Guide Michelin-rekomenderade Mak´s Noodle åt jag fantastiska nudlar med ostronsås och fiskrom. Mmmmm....


Den här mannen hjälpte till med ett flertal av mina presenter. Här håller han på att gravera in "Kian" på Kinesiska på ett riskorn som sedan lades i en pytteliten genomskinlig behållare med olja i. 12-åriga Kian blev rätt impad när hon fick den.




När vi kommit ner igen ringlade kön sig flera hundra meter så rätt skönt att vi gjorde Peaken på förmiddagen!


Så här kunde man ta sig upp på berget innan spårvagnen fanns.