en lördagskväll

Vad gör man med en sådan? Med dagen så sov jag. Ända tills telefonen väckte mig kl 19. Sen låg jag o drog mig o åt frukost i sängen länge. Nu undrar jag om ja ska åka in till pokerklubben, dra ut o partaja eller stanna hemma o göra ingenting. Men det känns så slösaktigt att göra ingenting när det finns så mycket fantastiskt som händer hela tiden... Iom att jag har en mobil som bara innehåller ca 7 nummer  så kan ja nästan inte ringa till nån. De som sitter nere i bunkern kan ändo inte svara så det spelar ingen roll... Iom att kl redan e efter 23 så sitter inte sååå många personer framför datorn och msn. O iom att ja e så himla lat så orkar ja inte kolla upp de nummer som HAR ringt medans jag sov eftersom jag inte vet vems de är...  Oj vilka problem man har... Om jag tar o gör mig en baileys-cappucino så blir säkert allt lättare sen...

Det löser sej... det gör det alltid...

Jag är just nu totalt arbetslös utan möjlighet till ersättning från varken a-kassa eller annat. Jag har inga pengar sparade på banken. Jag håller på att totalrenovera mitt badrum och jag planerar en hejdundrandes 30-årsfest. Vad tycks om den ekvationen? Ser inte helt lysande ut, ja vet. Men istället för att gräva ner sig i det så har jag bestämt mig för att det kommer att lösa sig. Alla jobb jag har haft har jag halkat in på genom konstiga anledningar, så jag är säker på att ngt totalt oväntat dyker upp snart. Pengar har en förmåga att bara försvinna, men det brukar ändå gå vägen. Jag tänker inte ändra på mina planer. En fest förtjänar jag, och badrummet.. Ja, just nu är det bara en hög med kakel o murbruk så det måste helt enkelt göras i ordning. Jag väljer att fokusera på att iom att ja förlorade jobbet så insåg jag hur mycket vissa av mina arbetskamrater betydde för mig, och jag för dom. Jag menar, vem kan vara ledsen över ett förlorat arbete inklusive 57 kollegor när det känndes som att jag fick 3 vänner istället?
En av dom var min vän redan innan, och såg till att jag hamnade där först av allt. Hon ringde mig en dag o sa att det skulle vara en frisk fläkt att ha mig på kontoret och rekomenderade mig till den lediga platsen. När ja slutade berättade hon hur mycket jag skulle bli saknad och hur fantastisk jag var. Det känns som att vi kommit varandra närmare under den här tiden.
En annan tyckte jag var en rätt cool kille innan men kan inte påstå att vi kännde varandra. Började prata mer o mer på kontoret. Tog gemensamma raster o gick o köpte glass. Ja kännde efter ett tag att den här killen e ju helt fantastisk. En som säger precis vad han tänker - utan någon sorts spärr - det är ju helt underbart.  Jag fick en väldigt stor komplimang av honom när jag slutade och jag är övertygad om att vi kommer fortsätta vara vänner.
Sen har vi den tredje. Jag har kännt till henne länge, men aldrig riktigt vetat vad jag ska tycka. Natten innan jag fick sparken gjorde diverse omständigheter att vi öppnade oss för varandra. Vi insåg att vi var mer lika än vi kunnat tro, och efter att ha talat ut ordentligt kom vi fram till att vi nog skulle gilla varandra. Henne har jag just haft ett långt msn-samtal med ikväll och åter igen kännde jag att hon släppte in mig i sitt liv. Jag blev väldigt positivt överraskad av hennes respons den dagen jag fick sparken och jag är glad och stolt att nu kunna kalla henne min vän. En vän som jag precis börjat lära känna, och som jag ser fram emot att få känna mer.
G, A och H, tack för tt ni finns. Om det inte varit för er så skulle jag nog va rätt deppig nu.


Så trött på allt spel

Varför är det så himla trassligt jämt? Det här kärleksspelet... Kan det inte bara vara flicka möter pojke. De blir kära. De lever lyckliga i alla sina dar. Slut. Näe... Det händer inte. J som jag dejtade i somras o verkligen började gilla avbröt det hela för jag gillade honom mer än han mig. Jag ville mer, trodde han i alla fall. Nu när vi är bara vänner ringer han mycket oftare än han gjorde då. Kossan i båset osv... Började fästa mina blickar på C nu för några veckor sen... Otroligt söt o charmig, värsta gentlemannen... När något sen händer, det hettar till lite grand så säger han genast "jag vill bara vara kompis med dig". Men om du bara vill det, varför håller du på å flirtar med mig i tre veckor då???
Och när det är tvärtom, man dejtar någon lite grand för att se vad som händer, men man har inte fallit ännu, ja då blir killen genast störtkär o gör vad som helst för en... Jättesuck... Avslutar med en saga jag fick på mailen av min väninna för ett tag sen.

  THE HAPPIEST FAIRY TALE EVER!!!   Once upon a time a guy asked a girl will you marry me?" The girl said, "No!"   And the girl lived happily ever after and went shopping, dancing, camping, drank whole bottles of wine, always had a clean house, never had to cook, did whatever the hell she wanted, never argued, didn't get fat, travelled more, had many lovers, didn't save money, and had all the hot water to herself.  She went to the theatre, never watched sports, never wore fricken lacy lingerie that went up her bum, had high self esteem, never cried or yelled and felt and looked fabulous all the time.     THE END

Kramar
Linda

RSS 2.0