Bättre...
Hans ex kom dit o lämnade grabben och Niklas mormor som såg henne komma från tvättstugefönstret beslöt sig för att stanna i tvättstugan tills hon hade gått. Tyvärr hade hon lite problem med att gå så "mormor" fick till slut komma ner. Hon lämnade tvätten i hallen där exet stod (i en timma!!!) och kom istället och satte sig hos mig i soffan i vardagsrummet och sa "jag vägrar att gå ut och ta hand om tvätten innan den där människan har gått" Hihihi....
Idag var Niklas föräldrar där när exet kom och lämnade grabben och de reagerade ungefär likadant som mormorn gjort...
Ja jösses, det är verkligen inte lätt att vara tillsammans med någon som redan har tre ungar, men de är skönt att känna att hans familj har accepterat mig totalt, och inte ser mig som en inkräktare av ngt slag.
Att sen ungarna har varit totalt omöjliga, bråkiga och kinkiga på ett helt annat sätt än de nånsin varit de här två helgerna efter mallis kan man ju fundera lite över. Båda två gnäller dessutom om att de inte vill åka hem till mamma... Allt står inte rätt till när de är hos henne...
Allt är lite svart just nu...
Tycker verkligen inte om att vara så här handikappad, hur klarar folk som är handikappade på RIKTIGT av det??? Känner mig ensam och smådeppig. Dessutom har Niklas fullt upp just nu så vi hinner knappt prata och ännu mindre ses eller sova tillsammans.
Började på ett nytt jobb i måndags. Skulle hoppa in en vecka för att Joanna behövde hjälp av en extra person för att hinna klart med ett projekt som gick ut på att ringa runt till kunder till en spelsajt på nätet och göra korta undersökningar. Det verkar gå hyffsat bra så jag har blivit erbjuden att stanna 2 veckor till för ett nytt test-projekt med start nu på måndag.. Om det går bra så har jag jobb tom december. Jag jobbar på provision och fåt betalt per genomfört samtal. Blev erbjuden att få timlön istället men tjänar bättre så här. Dessutom fick jag jobba hemifrån både igår och i tisdags, och eftersom vi skulle ha ett möte om min framtid idag där så stod företaget för taxi både till och från jobbet.
Nu är det snart dags att sova, ska bara kolla klart på sista avsnittet av M*A*S*H som går på tv4+ just nu. 2 tim 25 min långt är det!!! Och ganska sorgligt, vilket passar min sinnesstämning just nu.
Jag hatar...
Jag hatar att inte kunna gå.
Jag hatar att inte kunna bära ett glas vatten från köket till sängen utan att be om hjälp.
Jag hatar att inte kunna duscha ordentligt.
Jag hatar att inte kunna gå ner till centrum för att köpa sushi.
Jag hatar att ha blåmärken i händerna av kryckorna.
Jag hatar att inte orka gå/hoppa fram mer än 50 meter.
Jag hatar att ha så dåligt balanssinne att jag ramlar innan jag gått 10 meter.
Jag hatar att jag utan att tänka sätter ner vänsterfoten -som jag absolut inte får belasta- hela tiden när jag håller på att ramla så att jag får jätteont i den igen.
Jag hatar att inte kunna ta mig till jobbet.
Jag hatar att vara så trött av alla värktabletter.
Jag hatar att inte kunna ta mig någonstans på egen hand.
Jag hatar att ha ont i foten hela tiden.
Jag hatar att inte kunna planera något eftersom jag inte vet hur jag ska kunna ta mig någonstans.
Jag hatar att inte kunna tacka ja till att jobba fredag kväll på SSC för jag inte vet om jag klarar av átt ta mig dit.
Jag hatar att inte kunna passera genom en dörr utan att behöva stanna, ställa ifrån mig en krycka, öppna, hoppa igenom, ställa ifrån mig en krycka igen, stänga dörren, hoppa vidare...
Jag hatar att det är så långt från köket till vardagsrummet hos Niklas.
Jag hatar trappor.
Jag hatar att känna mig som en belastning för alla.
Jag hatar att känna mig så här värdelös.
Jag hatar att allt känns så jobbigt.
Jag hatar kryckor.
Bruten fot
Min käre pojkvän är lite blandat halvsnäll/halvelak mot mig just nu, men troligtvis hade han varit bara snäll om det inte var en alkohol/höga klackar olycka... Och om jag eventuellt inte hade lämnat nycklarna i låset till hans lägenhet i samma veva.
Helt handikappad! Gör så ont i händerna av att hoppa omkring på kryckor... Synd om mig....
sköna dagar
Det är så himla skönt att sova.
Ungarna vaknade som vanligt tidigt i morse men vid 9-tiden packade Niklas in dem i bilen och körde till Gotlandsfärjan. Tvillingarna är ju hos honom varannan helg men denna gången blev det lite längre än vanligt pga en del trassel med barnens mamma. Vi träffades officiellt förra måndagen när hon kom hem till honom på morgonen för att åka med i bilen till Nynäshamn. Det var dagen efter att vi kom hem från Mallis och hon kanske inte hade uppfattat att jag var med på resan. Det är väl inte helt lätt att inse att ens ex verkligen har gått vidare och att ungarna dessutom kommer bra överens med hans "nya" . När hon lämnade barnen den här helgen så frågade dessutom Hugo efter mig det första han gjorde. Så troligtvis som en reaktion på detta har hon trilskats en aning under helgen. Verkar som att hon och Niklas ska ta och ha ett litet möte med familjerätten asap. Hon vägrade nämligen att komma upp och hämta barnen i måndags...
När de åkt fortsatte jag att sova och sen har jag verkligen inte gjort något vettigt. Gick i centrum lite och köpte ett par toppar, fikade med mina föräldrar och bara tröttslöade i soffan... Och jag saknar barnen redan...
Saknar Sviten
Har precis vaknat efter att äntligen ha sovit ut. Legat i soffan o läst lite vänners bloggar. Då ävermannades jag av saknad efter Sviten, klubben som la ner i dec förra året. Denna härliga ungdomsgård för vuxna dit man kunde gå oavsett om man skulle jobba, lira en turre, hänga i baren eller bara vara... Jag saknar att träffa alla er människor som jag träffade där varenda vecka. Saknar det mycket!
Vissa ser jag då å då, vissa ofta och vissa inte alls nu, men det kommer aldrig att bli detsamma igen.
De vaknar kl 7 varenda morgon...
Tack o lov att ungarna gillar mig. Jag försöker inte bli deras nya mamma, men vill samtidigt vara med så mkt som möjligt eftersom jag tror på det här. Även om N bara haft dem ca varannan helg under sommaren så vill jag känna att jag var med så tidigt som möjligt. Tog en massa bilder nu på resan tex, bara för att lixom...
Jag ligger hemma i soffan nu. Ska sova hemma för första natten sen innan Mallis. Men N kanske kommer hit när han jobbat klart...
Lycklig
I tisdags fyllde syrran år och då var det äntligen dags för min mamma att träffa mannen i mitt liv. Han fick tummen upp så fort han vände ryggen till. Syrran o farsan hade ju tfäffat honom tidigare så de hade redan gett sina (positiva) omdömen.
Allt e bra. Och för att göra det ännu bättre, i går kväll sa han Ä-ordet... Och idag ska jag få nycklar till hans lägenhet.
Önskar alla lika mycket kärlek som jag känner just nu.
Linda
Mallis
Linda
På väg!
Kram på er.
Linda
Definitivt framsteg i förhållandet!
Någon som har några tips om man ska tänka på något särskilt om man reser till värmen med ett par tvillingar på 2½ år? Han har ju definitivt ingen koll... :)
Linda
Helt plötsligt i chatten på svenska spel...
"Linda!"sa han i chatten när jag satte mig vid bordet. Han hade bytt nick, men det tog mig bara några sekunder att förstå vem det var. Vi bytte nummer och dagen efter träffades vi och åt middag och pratade om allt som hänt under de senaste 2 åren. Känndes rätt skumt, men väldigt bra. Vi var ju inte direkt sams när vi sågs senast, och alla som följde vårt av och på -förhållande drog väl en lättnadens suck när vi till slut bestämde oss för att inte dejta mer. Jag tror dock att vi ska kunna vara vänner nu.
Gjorde ett gästspel i Sumpan i måndags. Så bra gick det att hålla sig ifrån klubbarna :)
Nu ska jag strax bädda ner mig, har varit sjuk i över en vecka nu och iom att jag envisas med att jobba i alla fall så blir jag ju aldrig frisk.
Hej bloggen
Jag började jobba i en repa igen för ca en månad sen och det går faktiskt väldigt bra nu. Jobbar eftermiddagar, 13-18 vilket är perfekta tider för en kvällsmänniska som jag. Jag gör en del jobb åt pokerevent då och då vilket betyder att jag är otroligt laglydig just nu, inga klubbjobb alls. Det är förstås mindre kul för plånboken men det ska nog gå bra ändå. Jag betalar ju skatt och den tillfredställelsen är ju inte att förringa. Hmm..
Kärleken är bra den med. Jag tycker så otroligt mycket om N att det känns som att det bubblar över i hjärtat ibland.
Nu kommer jag uppdatera oftare, med triviala men otroligt intressanta detaljer om min vardag.
Kram på er så länge.
Stockholm
Gissa vilka som fick soppatorsk i en Prius mellan Vegas o San Fransisko...
Vegas baby
Los Angeles
Jag drog till Los Angeles med Micke o Robban. Resan var faktiskt bokad i forvag men passade valdigt bra in just nu med tanke po att allt hemma totalknasade. Stannar borta nastan en monad, om jag inte lyckas fo ett jobb i Vegas istallet: i so fall stannar jag har. Orkar inte med Sverige just nu. Har ando varit hemma i 1 ar och 4 monader, vilket e langre an jag nogonsin stott ut innan. Dessutom var det varldens jobbigaste flygresa hit, dorr till dorr tog det over ett dygn!!! So vi pratade redan po planet om att bosatta oss har bara for att slippa flygresan hem.
Allt kanns lite uppgivet o jobbigt just nu. Tanken po "Han som for mig att se varlden i rosa" e det enda som hindrar mig fron att satta mina planer i verket utan eftertanke. Honom tycker jag verkligen om.
Han...
...heter Niklas. Och jag går omkring på små moln. Helt sjukt vad mycket man kan tycka om någon på så kort tid.
Facebook status: in a relationship
Linda Caroline
Jag är lycklig.
Kram.