Bättre...

Niklas ungar har varit här hela helgen. Jag följde med till Nynäshamn och hämtade dem så att vi fick en chans att prata i bilen. Allt kändes genast bättre. Och som vanligt när ungarna är här så är det fullt upp. Den här helgen skulle Niklas dessutom ta hand om sin yngste son för första gången 2 tim igår och 2 tim idag.
Hans ex kom dit o lämnade grabben och Niklas mormor som såg henne komma från tvättstugefönstret beslöt sig för att stanna i tvättstugan tills hon hade gått. Tyvärr hade hon lite problem med att gå så "mormor" fick till slut komma ner. Hon lämnade tvätten i hallen där exet stod (i en timma!!!) och kom istället och satte sig hos mig i soffan i vardagsrummet och sa "jag vägrar att gå ut och ta hand om tvätten innan den där människan har gått" Hihihi....

Idag var Niklas föräldrar där när exet kom och lämnade grabben och de reagerade ungefär likadant som mormorn gjort...
Ja jösses, det är verkligen inte lätt att vara tillsammans med någon som redan har tre ungar, men de är skönt att känna att hans familj har accepterat mig totalt, och inte ser mig som en inkräktare av ngt slag.

Att sen ungarna har varit totalt omöjliga, bråkiga och kinkiga på ett helt annat sätt än de nånsin varit de här två helgerna efter mallis kan man ju fundera lite över. Båda två gnäller dessutom om att de inte vill åka hem till mamma... Allt står inte rätt till när de är hos henne...

Allt är lite svart just nu...

...Och lite jobbigt...
Tycker verkligen inte om att vara så här handikappad, hur klarar folk som är handikappade på RIKTIGT av det??? Känner mig ensam och smådeppig. Dessutom har Niklas fullt upp just nu så vi hinner knappt prata och ännu mindre ses eller sova tillsammans.
Började på ett nytt jobb i måndags. Skulle hoppa in en vecka för att Joanna behövde hjälp av en extra person för att hinna klart med ett projekt som gick ut på att ringa runt till kunder till en spelsajt på nätet och göra korta undersökningar. Det verkar gå hyffsat bra så jag har blivit erbjuden att stanna 2 veckor till för ett nytt test-projekt med start nu på måndag.. Om det går bra så har jag jobb tom december. Jag jobbar på provision och fåt betalt per genomfört samtal. Blev erbjuden att få timlön istället men tjänar bättre så här. Dessutom fick jag jobba hemifrån både igår och i tisdags, och eftersom vi skulle ha ett möte om min framtid idag där så stod företaget för taxi både till och från jobbet.

Nu är det snart dags att sova, ska bara kolla klart på sista avsnittet  av M*A*S*H som går på tv4+ just nu. 2 tim 25 min långt är det!!! Och ganska sorgligt, vilket passar min sinnesstämning just nu.

Jag hatar...

Jag hatar att ha foten och halva benet gipsat.
Jag hatar att inte kunna gå.
Jag hatar att inte kunna bära ett glas vatten från köket till sängen utan att be om hjälp.
Jag hatar att inte kunna duscha ordentligt.
Jag hatar att inte kunna gå ner till centrum för att köpa sushi.
Jag hatar att ha blåmärken i händerna av kryckorna.
Jag hatar att inte orka gå/hoppa fram mer än 50 meter.
Jag hatar att ha så dåligt balanssinne att jag ramlar innan jag gått 10 meter.
Jag hatar att jag utan att tänka sätter ner vänsterfoten -som jag absolut inte får belasta- hela tiden när jag håller på att ramla så att jag får jätteont i den igen.
Jag hatar att inte kunna ta mig till jobbet.
Jag hatar att vara så trött av alla värktabletter.
Jag hatar att inte kunna ta mig någonstans på egen hand.
Jag hatar att ha ont i foten hela tiden.
Jag hatar att inte kunna planera något eftersom jag inte vet hur jag ska kunna ta mig någonstans.
Jag hatar att inte kunna tacka ja till att jobba fredag kväll på SSC för jag inte vet om jag klarar av átt ta mig dit.
Jag hatar att inte kunna passera genom en dörr utan att behöva stanna, ställa ifrån mig en krycka, öppna, hoppa igenom, ställa ifrån mig en krycka igen, stänga dörren, hoppa vidare...
Jag hatar att det är så långt från köket till vardagsrummet hos Niklas.
Jag hatar trappor.
Jag hatar att känna mig som en belastning för alla.
Jag hatar att känna mig så här värdelös.
Jag hatar att allt känns så jobbigt.
Jag hatar kryckor.

Bruten fot

Knäckt till foten i trappan upp till Niklas i fredags morse. På morgonen var foten blå och svullen ocg gjorde hysteriskt ont. På e.m. var det värre. På grund av  att jag har så himla låg smärttröskel så tänkte jag att jag antagligen bara sjåpade mig, det var säkert inget farligt, men sent på fredag em bad jag N köra mig till Danderyd. Tillbringade en härlig fredagsafton på ortoped-akuten... Efter 5 timmars väntan fick jag beskedet att foten är bruten på ett ställe o ska gipsas. Jaha... Så nu hoppar jag omkring på kryckor, och jag kan säga att det är inte roligt nånstans.

Min käre pojkvän är lite blandat halvsnäll/halvelak mot mig just nu, men troligtvis hade han varit bara snäll om det inte var en alkohol/höga klackar olycka... Och om jag eventuellt inte hade lämnat nycklarna i låset till hans lägenhet i samma veva.

Helt handikappad! Gör så ont i händerna av att hoppa omkring på kryckor... Synd om mig....

sköna dagar

Det är så himla skönt att sova. 

Ungarna vaknade som vanligt tidigt i morse men vid 9-tiden packade Niklas in dem i bilen och körde till Gotlandsfärjan. Tvillingarna är ju hos honom varannan helg men denna gången blev det lite längre än vanligt pga en del trassel med barnens mamma. Vi träffades officiellt förra måndagen när hon kom hem till honom på morgonen för att åka med i bilen till Nynäshamn. Det var dagen efter att vi kom hem från Mallis och hon kanske inte hade uppfattat att jag var med på resan. Det är väl inte helt lätt att inse att ens ex verkligen har gått vidare och att ungarna dessutom kommer bra överens med hans "nya" . När hon lämnade barnen den här helgen så frågade dessutom Hugo efter mig det första han gjorde. Så troligtvis som en reaktion på detta har hon trilskats en aning under helgen. Verkar som att hon och Niklas ska ta och ha ett litet möte med familjerätten asap. Hon vägrade nämligen att komma upp och hämta barnen i måndags...

När de åkt fortsatte jag att sova och sen har jag verkligen inte gjort något vettigt. Gick i centrum lite och köpte ett par toppar, fikade med mina föräldrar och bara tröttslöade i soffan... Och jag saknar barnen redan...


Saknar Sviten

Har precis vaknat efter att äntligen ha sovit ut. Legat i soffan o läst lite vänners bloggar. Då ävermannades jag av saknad efter Sviten, klubben som la ner i dec förra året. Denna härliga ungdomsgård för vuxna dit man kunde gå oavsett om man skulle jobba, lira en turre, hänga i baren eller bara vara... Jag saknar att träffa alla er människor som jag träffade där varenda vecka. Saknar det mycket!
Vissa ser jag då å då, vissa ofta och vissa inte alls nu, men det kommer aldrig att bli detsamma igen.  


De vaknar kl 7 varenda morgon...

De e inte klokt!!! Tvillingarna har varit hos Niklas i helgen så varje dag har jag gått upp o fixat frulle osv vid kvart över sju... På morgonen!!! Jag e så trött så trött så trött... Men samtidigt så lycklig. Det är jättesvårt att träffa någon som redan har barn sen innan, men det är bara att försöka förstå att hela världen inte kretsar runt mig och att han faktiskt hade ett liv även innan han visste att jag fanns till. Men nog 17 känns det jobbigt ibland... Han o exet delar ju något så fantastiskt som 3 barn.

Tack o lov att ungarna gillar mig. Jag försöker inte bli deras nya mamma, men vill samtidigt vara med så mkt som möjligt eftersom jag tror på det här. Även om N bara haft dem ca varannan helg under sommaren så vill jag känna att jag var med så tidigt som möjligt. Tog en massa bilder nu på resan tex, bara för att lixom...

Jag ligger hemma i soffan nu. Ska sova hemma för första natten sen innan Mallis. Men N kanske kommer hit när han jobbat klart...

Lycklig

Mallorcaresan var verkligen jättebra. Jag kommer bra överens med hans familj och alla hade supertrevligt. Varje kväll efter att ungarna lagt sig jag jag o niklas ute på balkongen o pratade om livet. Förhållandet har ju verkligen varit på rätt väg på sista tiden men nu tog det extra fart. Det är som om allt bara äntligen fallit på plats. Vi har vart hemma en vecka nu och allt har fortsatt på samma fantastiska sätt.
I tisdags fyllde syrran år och då var det äntligen dags för min mamma att träffa mannen i mitt liv. Han fick tummen upp så fort han vände ryggen till. Syrran o farsan hade ju tfäffat honom tidigare så de hade redan gett sina (positiva) omdömen.
Allt e bra. Och för att göra det ännu bättre, i går kväll sa han Ä-ordet... Och idag ska jag få nycklar till hans lägenhet. 

Önskar alla lika mycket kärlek som jag känner just nu.

Linda

Mallis

Ett par snabba rader. Allt e toppen-toppen! Solar o badar o gullar med hans ungar. Lar kanna resten av Niklas familj. Allt e verkligen skitbra.

Linda

På väg!

Wooooohooooo! Blev nyss väckta av att Niklas mormor kom in i lägenheten och tyckte att vi sovit för länge Sen var det full fart. Ungar ska kläs på, det ska ätas frukost och det är stress stress stress... Fick nyss höra " Nu har fröken bara en timme och 15 minuter på sig innan vi ska åka. Jaja, får väl hoppa in i duschen då... Men nog tycker jag att det är gott om tid... Palma Nova... Here we come!

Kram på er.

Linda

Definitivt framsteg i förhållandet!

Nu är det klart. Jag ska följa med på N´s mammas 50-årsdags-resa till Palma Nova med HELA familjen - 20 pers - på onsdag. Det är alltså älsklingens mamma, pappa, syster, hennes familj, mormor, hans egna barn osv. Wooohooo! Första semestern med N - och med hela familjen dessutom! Shit! Känns lite läskigt... Ja menar, jag brukar ju kasta mig in i saker med huvudet före. Att resa med någon jag tycker om är inte direkt jag drar mig för.  Tvärtom, har ju gjort ett par resor som slutat i katastrof tidigare. Så, håll tummarna nu, de e ju inte bara Honom jag ska oroa mig för, hela hans familj är ju med... Hmmm.. Undrar om detta är en sån bra idé? Jo då, det är det visst. Och jag är överlycklig att han (äntligen) har bjudit med mig!

Någon som har några tips om man ska tänka på något särskilt om man reser till värmen med ett par tvillingar på 2½ år? Han har ju definitivt ingen koll... :)

Linda

Helt plötsligt i chatten på svenska spel...

Dök han upp. P. Han som varit borta i nästan 2 år. Japp. Bara så där.
"Linda!"sa han i chatten när jag satte mig vid bordet. Han hade bytt nick, men det tog mig bara några sekunder att förstå vem det var.  Vi bytte nummer och dagen efter träffades vi och åt middag och pratade om allt som hänt under de senaste 2 åren. Känndes rätt skumt, men väldigt bra. Vi var ju inte direkt sams när vi sågs senast, och alla som följde vårt av och på -förhållande drog väl en lättnadens suck när vi till slut bestämde oss för att inte dejta mer. Jag tror dock att vi ska kunna vara vänner nu.

Gjorde ett gästspel i Sumpan i måndags. Så bra gick det att hålla sig ifrån klubbarna :)

Nu ska jag strax bädda ner mig, har varit sjuk i över en vecka nu och iom att jag envisas med att jobba i alla fall så blir jag ju aldrig frisk.

Hej bloggen

Har inte skrivit på ett tag. Mest för att det varit en jobbig period, och när man mår riktigt dåligt så är det ibland bäst att bara hålla käften om det och avvakta ljusare tider. De e här nu. :)

Jag började jobba i en repa igen för ca en månad sen och det går faktiskt väldigt bra nu. Jobbar eftermiddagar, 13-18 vilket är perfekta tider för en kvällsmänniska som jag. Jag gör en del jobb åt pokerevent då och då vilket betyder att jag är otroligt laglydig just nu, inga klubbjobb alls. Det är förstås mindre kul för plånboken men det ska nog gå bra ändå. Jag betalar ju skatt och den tillfredställelsen är ju inte att förringa. Hmm..
Kärleken är bra den med. Jag tycker så otroligt mycket om N att det känns som att det bubblar över i hjärtat ibland.

Nu kommer jag uppdatera oftare, med triviala men otroligt intressanta detaljer om min vardag.
Kram på er så länge.

Stockholm

Japp. Hemma igen. Niklas hämtade på Arlanda o sen åkte vi hem till honom o bara stängde in oss i flera dar :) Skönt att vara hemma. Lekt med hans ungar i helgen. Håller på och letar jobb nu. Allt e lite halvkasst... Men det går väl över hoppas jag.


Gissa vilka som fick soppatorsk i en Prius mellan Vegas o San Fransisko...

Japp. Även om bilen är en "hybrid" så kan man tydligen få soppatorsk. Det finns ett jättebra tricks för att inte få slut på bensinen. Det kallas att tanka. Om man däremot efter att ha lämnat lunchrestaurangen/bensinmacken där man tagit den 11 timmar långa körningens första paus upptäcker att det är nog dags att tanka, men tänker att man har ju faktiskt redan svängt ut och "det kommer säkert snart en mack till på vägen" ... Ja då blir det så att man får ta med sig en liten vattenflaska (ja, vattenflaskor har man i bilen, men dunkar med extrabensin är för mesar) och börja knata... Så det var exakt vad Robban fick göra medans jag o Micke stannade kvar vid vägkanten. Iom att batteriet var nästan slut det med (vi hade ju kört vidare utan soppa så länge det gick) så var det snart stekhett i bilen så jag ställde mig bredvid i bikinitop och kjol för att försöke få lite sol istället... Vi hade ju massa vatten så det var bara att hälla lite vatten över sig då och då för att inte dö av värmeslag. Tyvärr kom det ganska snart en polisbil och tyckte att vi inte skulle vara där. Så vi fick åka polisbil för andra gången under den här resan. 
Allt gick bra till slut, och vi kom fram till San Fransisco sent i går kväll, bara ett par timmar senare än beräknat. Vi bor på Doubletree igen, för Robban e galen i deras kakor :)

Nu ska jag ut o kolla in hotellets pool. 

Ha det!

Vegas baby

Jag o Micke kom till Vegas måndag kväll, efter att ha tappat Robban i L.A. Bruden som var anledningen till denna galna resa visade sig vara allt o lite till, av det vår käre vän Robert drömt om. Kort sagt, han är totalt nere i henne, och jag är så himla glad för hans skull för jag har aldrig sett honom så här innan. Synd att hon bor i San Fransisco men i alla fall. 

Checkade in på hotellet vi valt. Southpoint heter det och ligger lite off, men med 4 stjärnor är det ruggigt bra o totalt prisvärt. Modell större, med casino, pokerrum, spa,gym, pool, 5 restauranger o allt annat man kan tänkas behöva.  4 nätter har vi bokat in här. 

Testade pokerrummet en stund när vi kom, sen åkte jag för att träffa Richard på Wynn. Han skulle tillbaka hem till London på tisdagen så det var kvällens viktigaste plan eftersom vi inte setts på ett år. Micke hängde på, och gapade stort när vi inne på Wynn sprang på 15-20 av mina pokerbekanta i olika omgångar. Jag förklarade att eftersom det är WSOP just nu så kommer vi troligtvis träffa på fler jag känner. 

Tisdag kändes det äntligen som riktig semester, eftersom man inte behövde tänka på att packa eller packa upp ngt. Tillbringade förmiddagen vid poolen, sen en stund i ett köpcentra där jag efter 2 timmar lyckades inhandla en t-shirt. Sen fick det räcka. Drog till Rio för att spana in main event  av WSOP strax innan middgaspausen. Micke hängde på. Lyckades där genast träffa på bla Lasse, Abbe, och flera andra "gamla Sviten-folk" som drog med mig ut på middag. Micke hängde på den med. Efter middagen drog vi hem o sov. Är helt slut på kvällarna här, måste gå på svensk tid fortfarande för jag somnar mellan 22-00 o vaknar mellan 08-10 på morgnarna varje dag. Mycket märkligt. Idag har det varit liknande schema. Poolen, lite poker o ett köpcentrum. Robban anslöt äntligen, och i skrivande stund har han legat o pratat i telefon med bruden i över 2 timmar. Jag ska inte säga något iofs, min egen älskling ringde mig ungefär samtidigt för att säga godnatt. Klockan var då 8 på morgonen hemma och vi var båda på väg att gå och lägga oss. Sjukt att vi går på samma slags sovschema trots 9 timmars tidsskillnad. 
Nu är det sovdags i staden som aldrig sover. Imorgon blir det poolen, sen Rio där jag tänkte hejja på svenskarna som gått vidare och ev hjälpa poker.se-killarna lite grand. 
Nattkramar från Linda

Los Angeles

Som vanligt efterlamnar jag ett spor av kaos och panik efter mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag forsoker, allt gor ando alltid ot skogen. Vanligtvis lyckas jag rycka po axlarna och skaka av mig det.

Jag drog till Los Angeles med Micke o Robban. Resan var faktiskt bokad i forvag men passade valdigt bra in just nu med tanke po att allt hemma totalknasade. Stannar borta nastan en monad, om jag inte lyckas fo ett jobb i Vegas istallet: i so fall stannar jag har. Orkar inte med Sverige just nu. Har ando varit hemma i 1 ar och 4 monader, vilket e langre an jag nogonsin stott ut innan. Dessutom var det varldens jobbigaste flygresa hit, dorr till dorr tog det over ett dygn!!! So vi pratade redan po planet om att bosatta oss har bara for att slippa flygresan hem.

Allt kanns lite uppgivet o jobbigt just nu. Tanken po "Han som for mig att se varlden i rosa" e det enda som hindrar mig fron att satta mina planer i verket utan eftertanke. Honom tycker jag verkligen om.

Han...

...heter Niklas. Och jag går omkring på små moln. Helt sjukt vad mycket man kan tycka om någon på så kort tid.


Facebook status: in a relationship

Helt plötsligt faller allt på plats. Han bara är där, mitt framför näsan på mig. Sakta sakta har något vuxit fram tills det slog mig som en blixt från en klar himmel. Det är ju han. Han som är Han med stort H. Jag är alldeles för uppfylld av fjärilar i magen och spring i benen för att kunna skriva mer om det. Men det är bra nu. Mycket mycket bra nu.

Linda Caroline

Jag är lycklig.

Saker går åt rätt håll. Fjärilar i magen. Vågar inte skriva om det än för jag är livrädd.

Kram.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0