jahaja...
Kramar från en Linda som e lite mindre glad än vanligt.
sjuk
Världen är återställd
Var på första kvällen av kockskolan ikväll. Fick lära oss fonder, soppor o bröd. Gjorde en kalvfond som vi kommer att använda oss av under kommande veckor, och gjorde en fantastiskt god räksoppa från scratch.. Så bakade vi oststänger och focaccia. MUMS! Kan nog bli bra det här. När jag kom in i klassrummet som nr 10 av 12 elever var det helt knäpptyst. Läraren stod utanför och såg till att alla hittade rätt. Jag klarar ju inte av att det är tyst så jag fick genast alla att gå laget runt o presentera sig osv... Sen när läraren kom in fick vi göra om nästan samma sak, men då känndes det redan som att vi kännde varandra lite grand. Det är alltså en kurs via medborgarskolan som jag ska gå, inte för att jag någonsin tänker jobba i ett kök, men ska man bli professionell hemmafru så måste man ju ta o anstränga sig lite. Det e ju inget värt att bara vara halvbra, Måste ju åtminstone försöka bli bäst på allt man gör :)
Efter det hade jag världens skönaste kväll på CC. Nästan hela bordet va svitenlirare, sen kom o gick folk på de 2 återstående platserna.... alla fattigare när de gick än när de kom, men vi kan väl inte hjälpa att vi bara råkar vara helt överlägsna alla casinotomtar...
Att det kan bli något så gott av räkskal, fiskrens o en o annan grönsak...
Extremt märklig vecka
Nu ska jag titta på Kalle o chokladfabriken, originalet, för den gör mej så glad.
ord
2008-02-10 00:55
"Går det bra o paxa dig till på torsdag?"
Även förutom det så är jag så glad just nu. Har inget jobb o inga pengar men so what? Det ordnar sig, det gör det ju alltid. Förresten så msn:ar jag fortfarande som 17 med han den där...
Puss på er
L.C.
jobbe?
Åkte in till CC för att lira istället inatt. Mindre klokt beslut eftersom det var utdragarnas afton. Tänker dock inte tråka ut någon med badbeatstories. Åkte hem när CC stängde. Hade trevligt sällskap på tåget hem, live i form av Chrisitan, och dessutom han den där... på msn i mobilen, Den konversationen tog jag upp igen när jag kom hem. Åter pratade vi om allt mellan himmel o jord i ett par timmar... Får se om det blir att vi ses på riktigt med... Känns kul oavsett...
Så nu är klockan nästan 11 lördagmorgon och jag börjar undra om jag kanske ska skippa sovandet nu på dagen o vända "rätt" dygnet igen... Fast det gick ju inte så jättebra sist jag försökte. Får se. Ska ta o ringa över till Thaimassagen som öppnar nu o se om de har tid för mig. Bestämmer mig efter det.
Linda Caroline
Ordets makt
Häftigt att skrivna ord kan beröra så mycket. Skrifter förbjuds o böcker bränns, och människor offrar hur mycket som helst för att få framföra sin åsikt. Det är coolt. Ascoolt. Och varför tänker jag på det just nu? Ja tro nu inte att det kommer en en lång välskriven historia om rättvisa eller kärlek eller politik. Näe, jag tänker på dejtingsidorna.
Men först, som ni vet har jag ju haft väldiga problem med att komma över mitt ex helt o hållet. Men i förra veckan såg jag en apsnygg kille. En sån som får det att bara bulta till i hela kroppen, inte bara i hjärtat. Han e dessutom tokcharmig och har samma intresse som mig. KUL! Jag tänker inte göra något åt saken, har för övrigt redan fått reda på att han har en flickvän, men det var så skönt att känna min egen reaktion.
Sen igår natt när jag inte kunde sova var jag inne på min SD-sida o skummade igenom lite mail. Ett av dom fick mig att reagera så jag gick in på vederbörandes sida o läste hans pres. Så otroligt bra skriven! Jag mailade tillbaka och 6 mail senare bytte vi msn adresser och sa godnatt.
När jag loggade in på msn inatt så var han där o sa genast hej. Vi "pratade" konstant i över 5 timmar. Jag har ingen aning om jag kommer träffa den här killen på riktigt eller inte, men jag gillar hans hjärna! Jag gillar hans sätt att tänka och sättet han uttrycker sig på. Och det är så coolt, att känna så, av bara ord som är skrivna! Har sett en suddig bild på hans SD-sida så hans utseende vet jag knappt något om... Men det är coolt. Coolt med ord.
Nu ska jag lägga mig, med ett stort leende på läpparna.
Natti
Linda Caroline
insomnia
Vaknade sent på eftermiddagen i tisdags.
Hade en jättetrevlig natt på CC. Käka frulle efteråt med några polare. Åkte hem vid 7 på morgonen och satte mig o spelade luxor (himla Johan som har fått mig helt hookad på det) Insåg efter en liten stund att klockan var redan 14, så då var det ju lika bra att inte gå och sova alls utan stanna vaken och vända dygnet till dagtidsvaken. Åkte in o käka middag på Fridays med Eva på onsdagskvällen. Otroligt trevligt! Pokernördar som vi är hamnade vi såklart i långa diskussioner om regler och sätt på vilka de kan misstolkas vid borden. Var hemma vid midnatt, och tänkte att iom att jag då varit vaken i ca 30 timmar så borde det vara ganska lätt att somna tidigt. Inte då. Lyckades till slut somna vid 10-tiden i morse, efter att varit vaken i ca 40 timmar. Och då krävdes det ändå 3 avsnitt av "vänner" innan jag lyckades. Sov ca 5 timmar. Sen skulle mamma komma hit o hälsa på. Undrar när jag somnar nästa gång.
Jag vill inte vara utan min dator
Jag måste lämna in min dator på lagning. Igen. Vilket betyder flertalet veckor utan nätpoker, nedladdningar och diverse tramsande. Min mail kommer jag åt i mobilen, så den biten klarar jag, men det värsta är att jag använder datorn till att titta på VÄNNER varenda kväll. Jag kan inte somna utan att ha kört ett par-tre avsnitt. De är min godnattsaga. Och iom att jag har pajjat två fjärrkontroller till min TV på sex månader så kan jag inte få fram kanalen som behövs för att se på grejjer på TV:n från min lilla hårddiskgrunka som jag annars kan använda.
Om jag försöker byta ämne kan jag berätta att det var dags för PAF-kryssningen i helgen. Lite färre spelare än vanligt, vilket gjorde att vi var färre dealers än vanligt. Turren startade kl 22.45 och visserligen fick jag sitta i ca 3 timmar innan min första chans att gå från bordet och få i mig kaffe, men de e ändå rätt ok med tanke på att jag bara behövde jobba fram till 07 på söndagsmorgonen.
Iom att jag då var tokpigg så gick jag ca 12 varv runt en totalt sovandes finlandsfärja och försökte desperat hitta på något att göra som inte inkluderade att klampa in i hytten som jag delade med Nina och därigenom väcka henne. Det gick sådär. Jag hittade två något överförfriskade C och H som diskuterade huruvida de skulle gå av båten och ta en lite promenad i ... jag vill säga Mariehamn? Ja vart 17 vi nu hade lagt till. De hade diskussionen vid receptionen på plan 4, vilket är farligt nära de öppna dörrarna på samma plan... De tog sitt förnuft till fånga efter en stund och kom fram till att de med största sannolikhet inte skulle lyckas ta sig ombord igen innan dörrarna stängdes och båten lämnade... Åland? Eller var vi nu hade stannnat till. Tack o lov för det :)
Efter det gav jag upp och begav mig till hytten. Tassade in o hävde mig upp i överslafen, efter att ha tagit mitt lakan o hängt ner över sidan på sängen och riktat lampan in mot väggen. Kunde ju i alla fall göra mitt bästa för att inte Nina skulle vakna. La mig o läste... o läste... o läste... Vilket för mig tillbaka till det faktum att jag kan inte somna utan att ha sett ett par-tre avsnitt av vänner.
Nåväl, det var som vanligt en kul resa, men roligast av allt var nog helt enkelt i hytten, när jag o Nina skrattar o flamsar och försöker göra oss i ordning i panikfart, sjungandes till tonerna av låtarna hon råkar ha i sin mobil, som sedan sätter sig i huvet på mig, och därigenom i huvet på alla spelare vid mitt bord... Boten Anna finns tydligen i en engelsk version nu... Tänk vad man inte hänger med.
Jag o Nina i våra snygga PAF-tröjor precis innan vi börjar jobba.
Ta hand om er
Linda Caroline
jobbet tillbaka
Ha det bra
Linda Caroline
Vila i Frid Rora
Hjärtinfarkt.
Jag tycker inte om den här utvecklingen av saker. Rora var den enda av Pappas syskon som inte hade haft en, och hennes blev för mycket. Pappa hade en för lite över ett år sen. Han är ordentligare med sitt leverne nu men... Näe. Kul känns det inte. Tänk att jag kommer få träffa min släkt för andra gången inom loppet av 3 månader för att en i familjen har gått bort.
Vila i frid Rora. Vi ses där uppe.
Orolig dotter
Razzia...
"NER PÅ GOLVET O HÅLL HÄNDERNA SYNLIGA" var det någon som skrek. I samma stund hördes det buller o brak och någon som ropar "Razzia". Spelare och marker flyger åt olika håll och i nästa sekund var det poliser överallt. Fick tillbringa en lång stund halvsittandes på golvet med händerna framför mig. Kroppsvisiterad av en kvinnlig polis, med löfte om att en knarkhund snart skulle vara på plats. Sen fick vi sitta och vänta och vänta och vänta.
Runtomkring mig förhördes spelare av polis. Jag hade verkligen ingen lust med det så ftill en början vägrade jag. Sen gick jag med på förhör, där jag svarade på hälften av frågorna. Tycker bara inte att de har med att göra vart och hur jag tillbringar min tid. I ca 1½ timme satt jag och svarade på deras frågor. Ingen kommentar var iofs ett uttryck jag var synnerligen förtjust i.
Var nästan sist därifrån. Svårt att neka till att ha med klubben att göra när flertalet spelare berättat att jag satt vid bordet, samt den ansvarige redan gett all info om kvällens spel. De ville att jag skulle bekräfta vad han sagt men det gjorde jag först efter att ha fått hans redogörelse uppläst, och bara en liten del bekräftade jag. Under tiden jag satt bakom en stängd dörr med polisen lät det som dom rev stället för hand.
En hunds envisa skällande hördes också rätt mycket. Undrar vad han ville säga...
Åkta raka vägen därifrån till en J som var överorolig eftersom ryktet hunnit sprida sig och jag inte fick svara i min telefon under tiden jag satt i förhör.
Ta hand om er... Och behöver ni en dealer så hojta till..... Det verkar som att jag är utan jobb igen.
mardrömmar
Jag önskar er alla en god natts sömn med ulliga gulliga drömmar,
Linda
trött o slutarbetad
Förresten, nyårsfirandet var supermysigt; hemma hos Puh o Elin i deras nya hus, middag o mys med bara 6 pers ( o en liten knodd som sprang omkring), o sen mera mys med H hemma hos mig. Kunde nästan inte bli bättre.
Gott nytt alla vänner. Hoppas att 2008 blir ett sagolikt år för oss alla.
Linda Caroline
Farväl Sviten
Jag hade ju faktiskt föresatt mig att äta mig mätt på julmat i år, eftersom jag aldrig lyckats tröttna på det innan när det verkar stå alla andra upp i halsen i slutet av december. Men tack vare flertalet julbordsevent, och sedan en härlig släng av magsjuka i samband med inmundigande av juliga delikatesser så kan jag säga att bara tanken får mig nu att må lätt illa. alltså var det inte julmat jag blev sugen på kl 02,45 på annandagsnatten, utan Souvlaki. O inte lite sugen, utan sådär toksugen att ja skulle göra vad som helst för en just då. Sådana tankar i kombination med bartömningshejdåfest och ett par... tre.. fyra... drinkar i kroppen gör ju att när någon säger att greken på Medborgarpltsen stänger om 12 minuter, jag då tar man på sig kappan och SPRINGER på höga klaackar och vingliga ben för att hinna dit. Kort o gott, jag ramlde på vägen dit. Och eftersom mina händer är lite halvviktiga när jag jobbar så tyckte jag tydligen att det var en bra idé att ta emot med hakan istället. Kommer ni ihåg Stephen King-filmen Carrie? Jag var lika blodig som Carrie var när hon kom ut från gympasalen. Trots det fortsatte jag mot Medis o souvlakiståndet. Jag har inte helt tappat hoppet om mänskligheten för det var fler än tiotalet människor som försökte stoppa mig och hjälpa till när de såg hur jag såg ut.. Fast jag tyckte inte det var så viktigt just då, utan köpte min mat och sen traskade jag tillbaka till festen. M och E hjälpte till att tvätta av det värsta blodet, och E som för övrigt är läkare sa att det såg ok ut. Sen satte jag mig och åt min efterlängtade souvlaki. Efter detta försökte jag tydligen hitta en efterfest men Micke tvingade in mig i en taxi hem till honom o Joanna. Joanna gav mig EN blick när vi kom dit o sen satt vi i en annan taxi på väg till sjukhuset. Hakan syddes ihop medans Joanna stod bredvid o höll Linda i handen, o sen följde jag med tillbaka hem till dom och blev nerbäddad och låg i dvala i ett dygn ungefär. Vaken (och nykter) insåg jag att jag tappat en halv tand i fallet med, men förutom det så var det bara lite blåmärken och skrubbsår så jag är nog snart bra igen. Tänk att man skulle hinna bli 30 innan man var med om ett alkoholrelaterat besök på akuten som fick sluta med stygn... Rätt bra jobbat ändå.
Ta hand om er. Det är tydligen halt ute...
Fy fabian för magsjuka
Blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää...
Pipparkakor
chock
Vad ska man göra nu då? Står åter utan arbete, så om någon behöver en dealer till ... ja... vad som helst...så bara hör av er ... Äh det snurrar för mycket. Hör av mig senare,
guldänglar
Jul jul juuuuuuul. För det mesta mår jag bra. Kan inte påstå att jag kommit över Honom, saknar fortfarande, men har accepterat det. Nåväl... Igår var jag och såg "Den Levande Sjungande Julgranen" . En julmusikal som uppfördes i Filadelfiakyrkan för 19:e året. Man skulle kunna säga att det är tradition för mig att se den. Varenda år sen jag var 10 år gammal har början av jultiden markerats med att gå och titta på den. För 4-5 år sedan så frågade jag Viktor Bothen som sköter ljudet om inte jag kunde få en CD med alla låtar. Troligtvis var det ett år jag inte skulle vara i Sverige över julen, och ville få med mig julstämning till värmen på det sättet. Viktor sa att det skulle han gärna fixa åt mig; jag skulle få den en vecka efter sista föreställningen, bara jag sa till. Jag glömde. Året därpå när jag traditionsenligt såg föreställningen letade jag upp Viktor igen och frågade om inte jag kunde få en skiva. Återigen sa han; absolut, säg till mig nästa gång du ser mig bara så ska jag fixa en till dig. Tror ni jag gjorde det. Räkna själva ut hur det gick året efter...
Nu till gårdagen. Det var årets sista föreställning. Jag gick fram till scenen efteråt för att hälsa på några vänner som varit med o sjungit. Så ser jag Viktor uppe på scenen. Rådgör med mig själv i en millisekund om jag ska våga fråga igen. Ropar : Viktor, var e min skiva? Han vinkar o säger något jag inte uppfattar. 5 minuter senare kommer han ner till mig och har skivan med sig. Såja! Viktor Bothén, du är en guldängel!
Nu ska jag hem tilll Joanna och baka lussebullar.
Ta hand om er.
Det sägs att tiden läker alla sår
Känner du mig så vet du att jag älskar julen. Fick uppdraget att inhandla och julpynta källaren där vi så ofta hänger, och det fick mig verkligen att släppa tankarna på allt annat. Först pressen och stressen att införskaffa allt pynt i tisdags, utan mer vetskap än "tänk amerikansk kitch" då jag for runt som en galning i hur många butiker som helst. Blir ju så rädd att de ska bli missnöjda o tycka att jag köpt helt fel saker... Ringde S och frågade om råd. Hon hade givetvis flera bra förslag på smakfulla dyra vackra julsaker... Inte för att det hjälpte när jag hade en budget att hålla och väldigt många kvadratmeter att pynta. Däremot mötte hon upp när shoppandet var klart och följde med ner i källaren för att hjälpa till. Några av pojkarna var där med och mitt i allt klättrande på vingliga stegar, upptrasslande av julgransljus, fruktlöst letande efter en sax och uppvisande av uppfinningsrikedom utan like så infann sig julstämningen... I alla fall hos mig.
Så när jag sprang omkring i en röd tomteluva med blinkande stjärnor i onsdags kväll under jackpotfinalen kunde jag inte bry mig mindre att säkert 10 pers försökte pika mig att jag var för tidigt ute. Jag älskar julen...
När finalbordet var färdigspelat klev jag av som dealer och plockade fram allt jag köpt den dagen för att pynta turrelokalen med. Lilla V satte sig bekvämt tillrätta för att titta på medans jag hoppade från stol till stol och satte upp glitter o ljus längs väggarna. Han var inte där för att hjälpa till utan såg fram emot en lång stunds fritt hånande, men efter en stund fick ja in snitsen med hammare o spik, och V bestämde sig faktiskt för att hjälpa till istället. Han fick liksom inget för att försöka håna en sprudlande Linda som trallar på julsånger medans hon jobbar.
Så summa summarum, nu har jag så fullt upp med julklappsinköp och planerande av allt som ska göras att jag inte har tid att vara deppig mer.
Stort tack till alla som stöttat mig.
Hoppas jag kan vara till hjälp och glädje tillbaka någon gång.
Linda