På väg uppåt
Ett post scriptum. Igår natt kom 2 polare förbi vid femtiden på morgonen o stannade till lunchtid. Vilken sjuk dygnsrytm man har ändå...
Han kom. Vi sågs. Ingen segrade.
Vi sågs. Det var oerhört jobbigt. Pratade en halvtimma. Jag grät hela tiden. Han såg inte direkt glad ut heller.
Han mår inte bra. Det visste jag. Men jag fick svar på en hel del frågor jag hade. Varför han bara försvann och så. Nu kan jag äntligen börja försöka komma över. Jag behövde ett avslut.
Nu e jag hemma. Söta söta H kom hit. Vi ska se på film o prata. O han e så bra på att kramas... Tack H! Du e fantastisk.
Secret diary of a callgirl
Jag kan inte längre känna din doft...
Fars dag
Farsdagsmiddan hemma var trevlig. Jag hade innan sagt att jag vägrade diskutera mitt nyligen avslutade förhållande så hans namn nämndes bara en gång. Istället stöttes o blöttes planer för julen. Äntligen en jul då både MaPa, jag o syster är i Sverige!
Mamma försökte som vanligt få oss att avskaffa julklapparna. Istället blev det ett tillägg då vi ska göra tradition av en av mammas tidigare påhitt gällande presenter. Mer om det närmare jul....En lång stund ägnades åt att diskutera den kokta potatisens varande eller ickevarande på julbordet. Syster önskar att den inte ska finnas kvar eftersom hon då känner att hon måste ta av den fast hon inte vill, så den inte är lagad i onödan. Jag för min del har aldrig rört den när det finns så fantastiskt god Jansson på bordet, Jag tror att vi enades om att den inte ska vara med i år, men ja sätter minst 10 mot 1 på att den kommer stå där i alla fall. Nån som sätter emot?
Satt o kollade runt lite på en dejtsida på nätet idag. Näe, ja letar verkligen inte redan efter en annan person. Att få såna starka känslor för någon är ingenting jag överhuvudtaget tror kommer hända på många år igen - om någonsin. Men jag försöker lura den delen av hjärtat (läs 98%) som fortfarande bara vill ha Honom att det finns jättemånga andra trevliga killar att träffa. Det gick inget bra. Jag gick inte på det.
Klockan e över 4 nu. Varför kan ja inte sova för när ja bara sovit 1½ tim sen fredags natt???
Människa ikväll???
Har suttit o läst några vänners bloggar. De skriver om allt möjligt. N skrev om det som just hänt vid stureplan; ett par killar körde på ett par andra killar efter ett bråk. sen fortsatte hon med att skriva funderingar o tankar om detta. Då slog det mig att jag - som visserligen inte brukar läsa så mycket dagstidningar i vanliga fall - totalt skiter i vad som händer i världen just nu. Jag är totalt inne i min egen sorg. Sorg över att någon inte ens har dött, utan bara att en person jag verkligen tyckte om inte vill vara med mig längre. Och jag klarar inte av att fungera som vanligt för det gör så ont. Hur kan en enda människa påverka mig så mycket att jag totalt tappar lusten för allt annat som händer runtomkring mig?
Igår gick jag och M till matmässan i Älvsjö. Vi hade bestämt det sen innan och även om jag verkligen hellre ville tillbringa dagen hemma i min soffa som jag gjort resten av veckan så tänkte jag inte tillåta HONOM att sabba mina planer. Så vi åkte dit. Och vi hade faktiskt roligt. Vi köpte massa vinprovningskuponger så redan vid 13-tiden var vi rätt lulliga. Det var skönt. Det gjorde lite mindre ont då. Så resten av dagen gick rätt bra. När det var dags att gå ner i källaren o jobba kl. 19.30 så var jag tillräckligt mycket människa för att faktiskt kunna tom skratta vid bordet o hålla igång nästan som vanligt... ett tag. Sen tog det bara tvärstopp. Strax efter ett på natten kännde jag tårarna välla upp o jag var bara tvungen att gå hem på direkten. Tack för att jag faktiskt har förstående chefer o kollegor som lät mej gå. Nu ere strax dax att ge sej av till jobbet igen. Skulle hemskt gärna vilja stanna hemma helt o hållet, men jag måste ju faktiskt tjäna pengar så jag ska verkligen försöka vara människa ikväll.
Tack för allt tålamod o stöd.
Ledsen Linda
Över
Fortfarande vet jag precis ingenting
Det gör så vansinnigt fruktansvärt obeskrivligt ont där hjärtat ska sitta...
Kärlek suger
Just nu vet jag dock inte om vi ska fortsätta tillsammans eller inte. Vi får se...
(och för den som undrar, nej, han har inte varit otrogen, det skulle jag aldrig tolerera)
Älskad gubbe
Börje Isaksson, 1929-2007, var en synnerligen älskad man. I den lilla kyrkan uppe i Kalix trängdes 150 pers för att visa sin vördnad, kärlek och tacksamhet. Ja, tacksamhet känndes som en genomgående känsla. Under både begravningsceremonin, jordfästningen och samkvämen efteråt fick vi som var där höra historier och anekdoter från Börjes liv, både som liten grabb och fram till så sent som i somras. Jag har aldrig varit med om att så många människor har varit så tacksamma över att ha fått lära känna, och vara delaktiga i en persons liv. Det var en fin dag, och jag är glad att jag åkte upp.
För övrigt så upptäckte jag i kyrkan hur vansinnigt långa alla i min släkt är. När vi stod upp så var ca hälften av alla närvarande 175 cm eller mycket längre, resten var under 165. Det såg väldigt lustigt ut, men det var lätt att se vem som var ens kusin, syssling eller liknande, även om man inte kännde igen personen i fråga!
Dagen efter att Börje dog hittade hans maka en dikt i hans plånbok som han skrivit bara en liten tid tillbaka. En hälsning från andra sidan kan man säga. Den dikten var med i dödsannonsen, och den får avsluta det här inlägget.
Varenda löv har Han noga räknat,
och Du är ett utav dem
Allting som är - finns exakt beräknat
Vi flyger bort - för att komma hem
Till tröst för dig, som ej ser en vår
Höj blicken uppåt - där skyar går
Lär utav löven som singlar ner,
likt våra år, som i hast förgår
Och som ej kommer tillbaka mer
Börje
Mycket har hänt
Jag fyllde år. År med en nolla på slutet. Trettio... Undrade väldigt mycket hur det skulle kännas. Om jag skulle krisa ihop totalt o börja känna mig gammal. Eller om ja skulle få panik över allt ja inte hunnit med än. Men faktum är att jag mår rätt bra. Har tänkt igenom det en hel del o kommit fram till att ja trivs med livet som det är nu. Jag har hunnit med ganska mycket. Sett en hel del länder o provat rätt mycket grejjer... så det var en väldigt glad Linda som ställde till med kalas. Sen fick jag åter igen se prov på vilka bra vänner jag har.
Syrran sa två veckor innan festen "Planera vad du ska ha på dej nu så du inte står där på eftermiddagen o lagar mat o inte har bestämt dig än" Eeeeeeeller hur... På fredagkvällen den 12 oktober klockan 10 minuter i stängning (19) står ja i gallerian o har totalpanik. Har sprungit i affärer halva dan... och dagen innan. Då ringer K o säger att hon just går från jobbet o frågar om ja vill ta en fika. Jag förklarar läget o 2 min senare står hon där o drar mig in o ut i affärer. Sen iväg till Åhlens som stänger en timma senare. 55 väldigt svettiga minuter senare står vi i provrummet o har hittat den. Klänningen med stort K som bara e helt rätt! Jag skulle aldrig hittat den själv. Tack K!!!
Jag kunde ju givetvis inte dumpa henne efter att ha utnyttjat hennes expertis så där så vi gick för att äta en liten middag o ta ett glas vin. Ett glas blev två, och efter en stund kom även S dit o joinade oss för ett tredje... Då ringer Han. Han som ja precis träffat helgen innan. Han som ja inte kunnat sluta tänka på. Han som faktiskt skulle komma på kalaset dan därpå o träffa alla mina vänner efter bara en vecka.
Han vill att vi ska komma på fest. Klockan e väl runt tio och jag behöver verkligen åka hem o fixa... ja, precis allt inför morgondagen eftersom jag inte gjort nåt annat än handlat hälften. Hade ju tänkt sova tidigt med... Ja säger faktiskt nej först, men K o S turas om att rycka luren ifrån mig och min dåliga karaktär är ju inte svårövertalad. Sanningen att säga så var det en ytterst trevlig fest. Fick träffa Hans polare o både S o K hade tjingat egna exemplar av det manliga könet inom en halvtimme. Det blev som det blev. Ja va i säng kl 10 på lördagsmorgonen. Kl 11.30 skulle ja o pappa handla resten av maten o kl 13.30 hade jag tid på salongen för att fixa håret. Ooops... Nåväl, det var ju faktiskt dagen innan jag fyllde trettio så än så länge var ja en oansvarig tjugoplussare... Ringde K o sa godmorgon o hon sa bara "lägg dej o sov tills vi kommer så tar vi hand om allt" Och de gjorde dom! Åkte visserligen o handlade (men inte förränns kl 15) men efter det gjorde jag inte mycket nytta alls. Kl. 16.30 prick kom syrran, K, S och kallskänkan M hem till mig o satte igång operation F I X A. Vilka tjejjer... Bäst i världen. Prick 19.58 var lokalen dekorerad, maten lagad, drickan ditkörd, Sangrian blandad, o Linda stylad av proffs. Kalaset kan börja, och för första gången i världshistorien drällde ca 8 pers in genom dörren 5 minuter efter utsatt tid. Jag som trodde att vi hade en timma extra på oss. Tur att ingen lyssnade på mig :)
Det var en jättelyckad kväll och ja känner mig priviligerad som har så många fina människor i mitt liv. Tack alla ni för att ni gjorde min kväll så himla bra!
Om 2½ timme ringer farsan o väcker mig. Vi ska bila upp till kalix för Börjes begravning. Jag har planerat att sova i bilen. Men borde kanske försöka sova lite innan dess med. Borde väl ta o packa klart med. Jaha, det vart visst ingen skillnad efter trettio. Jag e fortfarande lika sent ute med allt som ska göras...
Ta hand om varandra!
Idag e ja ledsen.
Min farmor födde 11 barn. En dog i unga år medans 10 av dom växte upp, gifte sig, skaffade egna barn osv. Det innebar att iom att min pappa var yngst så har jag en hel drös med farbror o fastrar o kusiner som är mycket äldre än mig. Jag träffar dom inte ofta, de flesta stannade kvar uppe i norr. Påläng heter byn de kommer ifrån och Kalix e närmaste stad. Att åka upp o tillbringa en vecka i Påläng under sommaren är något av det bästa jag vet. Där går allting lite saktare. där kan man varva ner o ta det lugnt. Många vackra sommardagar har tillbringats med att bara vara. Ofta åker vi ut med båtarna, fiskar på vägen o tillbringar en dag på nån ö i den norrländska skärgården. Där halstrar vi färsk fisk över öppen eld o äter det med tunnbröd o färskpotats. Både potats o kaffe kokas i gamla grytor över elden. Det får mig att må bra. Det känns på något sätt som att man tar ett steg tillbaka i tiden. Oftast är vi ett tjugotal som tillbringar dagen tillsammans, många båtar ligger förtöjda vid varandra och det är mycket uppdateringar bland kusiner o sysslingar vad man gör nuförtiden. På kvällarna samlas man hemma hos någon och äter middag tillsammans. Nästan alltid avslutas middagen med jordgubbar. Ofta har vi firat pappas födelsedag som innfaller den 17 juli där uppe. O den firas verkligen opretentiöst o mysigt på samma sätt som man tillbringar de flesta kvällarna, hemma hos någon med god middag, skillnaden e bara att det blir en jordgubbstårta istället till efterätt.
Nästan alla syskonen som e kvar där uppe har sommarstugor i närheten av varandra, som alla ligger nere vid vattnet. De flesta har även gäststugor så vi har aldrig svårt att hitta någon att bo hos eftersom pappa inte själv har byggt någon stuga, och man känner sig alltid lika fantastiskt välkommen. Vid Signe strand, döpt efter min farmor, ligger tre sommarstugor på 100 m avstånd från varandra och 100 m från vattnet så det är oftast i någon av dem man samlas, eller hemma hos Börje o Lilly en bit därifrån.
Börje är den tredje av syskonen som går bort, och förutom att jag sörjer honom så gör det mig rädd för att min pappa blir gammal. Nästan alla farbröderna o fastrarna har haft hjärtinfarkter o pappa fick en för 10 månader sen.
Jag vill inte. Jag bara vill inte. Bläääää.
Börje Isaksson, vila i frid. Vi ses i en stad övan molnen.
Dusch...
Just nu...
nytt jobb?
Önska mig lycka till!
Kram.
en lördagskväll
Det löser sej... det gör det alltid...
Jag är just nu totalt arbetslös utan möjlighet till ersättning från varken a-kassa eller annat. Jag har inga pengar sparade på banken. Jag håller på att totalrenovera mitt badrum och jag planerar en hejdundrandes 30-årsfest. Vad tycks om den ekvationen? Ser inte helt lysande ut, ja vet. Men istället för att gräva ner sig i det så har jag bestämt mig för att det kommer att lösa sig. Alla jobb jag har haft har jag halkat in på genom konstiga anledningar, så jag är säker på att ngt totalt oväntat dyker upp snart. Pengar har en förmåga att bara försvinna, men det brukar ändå gå vägen. Jag tänker inte ändra på mina planer. En fest förtjänar jag, och badrummet.. Ja, just nu är det bara en hög med kakel o murbruk så det måste helt enkelt göras i ordning. Jag väljer att fokusera på att iom att ja förlorade jobbet så insåg jag hur mycket vissa av mina arbetskamrater betydde för mig, och jag för dom. Jag menar, vem kan vara ledsen över ett förlorat arbete inklusive 57 kollegor när det känndes som att jag fick 3 vänner istället?
En av dom var min vän redan innan, och såg till att jag hamnade där först av allt. Hon ringde mig en dag o sa att det skulle vara en frisk fläkt att ha mig på kontoret och rekomenderade mig till den lediga platsen. När ja slutade berättade hon hur mycket jag skulle bli saknad och hur fantastisk jag var. Det känns som att vi kommit varandra närmare under den här tiden.
En annan tyckte jag var en rätt cool kille innan men kan inte påstå att vi kännde varandra. Började prata mer o mer på kontoret. Tog gemensamma raster o gick o köpte glass. Ja kännde efter ett tag att den här killen e ju helt fantastisk. En som säger precis vad han tänker - utan någon sorts spärr - det är ju helt underbart. Jag fick en väldigt stor komplimang av honom när jag slutade och jag är övertygad om att vi kommer fortsätta vara vänner.
Sen har vi den tredje. Jag har kännt till henne länge, men aldrig riktigt vetat vad jag ska tycka. Natten innan jag fick sparken gjorde diverse omständigheter att vi öppnade oss för varandra. Vi insåg att vi var mer lika än vi kunnat tro, och efter att ha talat ut ordentligt kom vi fram till att vi nog skulle gilla varandra. Henne har jag just haft ett långt msn-samtal med ikväll och åter igen kännde jag att hon släppte in mig i sitt liv. Jag blev väldigt positivt överraskad av hennes respons den dagen jag fick sparken och jag är glad och stolt att nu kunna kalla henne min vän. En vän som jag precis börjat lära känna, och som jag ser fram emot att få känna mer.
G, A och H, tack för tt ni finns. Om det inte varit för er så skulle jag nog va rätt deppig nu.
Så trött på allt spel
Och när det är tvärtom, man dejtar någon lite grand för att se vad som händer, men man har inte fallit ännu, ja då blir killen genast störtkär o gör vad som helst för en... Jättesuck... Avslutar med en saga jag fick på mailen av min väninna för ett tag sen.
| THE HAPPIEST FAIRY TALE EVER!!! Once upon a time a guy asked a girl will you marry me?" The girl said, "No!" And the girl lived happily ever after and went shopping, dancing, camping, drank whole bottles of wine, always had a clean house, never had to cook, did whatever the hell she wanted, never argued, didn't get fat, travelled more, had many lovers, didn't save money, and had all the hot water to herself. She went to the theatre, never watched sports, never wore fricken lacy lingerie that went up her bum, had high self esteem, never cried or yelled and felt and looked fabulous all the time. THE END |
Kramar
Linda
Vänner...
Bästisen har varit utomlands i 2 veckor o kommer äntligen hem idag. Då blir ja så glad så glad.
En flicka behöver sin bästis lixom.
Håller på o dejtar en ny kille och det går lite knaggligt. Egentligen inte, men ja e så säker på att det här kan bli "rätt" så jag e alldeles för otålig. Han e lite mera tålmodig. Då känner jag mig ratad fast jag inte är det, och så blir jag ledsen. Tjejjer behöver diskutera sånt där med sina väninnor ju. Har visserligen pratat med några andra, men bästisen förstår ju bäst hur jag funkar ju.
Pratade med en killkompis på msn, men sa mest att ja va nere o inte kände för att prata. Det accepterade han o sa hej då. 1 tim senare hör jag ngn som skriker mitt namn utanför min lägenhet. Då står han där på gräsmattan, o har kört ända från Södertälje för han blev orolig för mig. Han stannade bara en liten stund. Vi satt på min balkong o pratade lite. Sen åkte han hem igen. Han ville, som sagt, bara kolla att ja va okej. Sånt värmer.
Killen ska ja träffa imorgon igen. Lite nervöst, för vi hade ett långt snack om oss, o han skulle tänka på saken. Så imorgon e jag antligen superdeppig eller så svävar jag på små moln.
Nu ska jag åka o träffa bästisen.
Kram på er.
Behandla dina medmänniskor som du själv vill bli behandlad!
Tänk om alla kunde vara så där. Inte bara peka rätt om ngn frågar efter vägen, utan lägga märke till sin omgivning och se efter vad man kan göra för den. Jag hoppas att jag gör det, men det kan ju aldrig skada att försöka lite mer...
Nu ska jag njuta av solen som kommit tillbaka till stan.
LindaCaroline
