LindaCaroline

Räcker det inte nu? Jag har bitit ihop. Jag har lyckats duscha o klä på mig annat än mysbyxor, vart nere i centrum o handlat mat och vart på apoteket. Sen var mamma här en stund. Allt detta utan att bryta ihop. Men nu då? Vill bara dra täcket över huvudet igen. Men jag har bara varit vaken ca 4 timmar så jag tror faktiskt inte jag kan somna nu. Men vad ska jag göra nu?
Jag vill bara att han ska komma hit o krama mig...

Känner mig hemsk men jag gick inte. Orkade inte. Satt i soffan imorse o bara stirrade framåt och försökte förmå mig själv till att gå upp och åka iväg men det gick inte. Löjligt. Min sorg över mitt förhållande kan väl inte vara större än sorgen över MLI? Trots det så känndes det bara helt omöjligt. Kommer säkert ångra att jag inte gick dit, men ja orkade inte. Så till slut drog jag täcket över huvudet igen och somnade om. Nu har jag kollat lite mail och tacksamt tagit emot fina meddelanden från folk som säger att det blir bättre. Jag är glad för dom, jag bara tror er inte. Fast jag vet med min hjärna att ni har rätt. Jag vill ändå bara att han ska komma hit o krama mig.

Det gör precis lika ont idag. Jag hade hoppats att med den massiva sorgen igår så skulle det lixom räcka. Kan inte sluta gråta.

31 år gammal tjej som helst inte vill börja om igen men måste....
>>>Söker>>>>>
Man i liknande ålder utan barn, jobbiga ex o annat tjafs som hänger kvar.
Du ska ha ett himla 9-5 jobb som gör att du kommer hem varje dag en viss tid.
Du ska INTE vara en pokerspelare och med det menar jag att du inte ska tilta på världen när du blivit utdragen och låta det gå ut över den som älskar dig.
Du ska säga att du saknat mig, mena det, och därmed lämna arbetet bakom dig.
Du ska uppskatta middagen jag lagat åt dig; det är inte bara för nöjes skull som jag kollar på Martha Stewart show varje dag, och gick en kockutbildning förra våren. 
Du ska uppskatta mig. Punkt. Jag kan gå in på detaljer men jag väljer att inte göra det. Du vet vad jag menar. Du vet vad jag är GRYM på.
Du ska ge mig blommor utan anledning, åtminsone en gång per år.
Du ska tycka att jag är vackrast i världen, utan att lägga till "för mig", och du ska säga det utan att vara under vapenhot.

Tänk att få en komplimang från den man älskar utan anledning...

Du ska intressera dig för min dag, eller åtminstone låtsas genom att säga de magiska orden som jag längtat efter i nästan ett år ; "Hur var din dag älskling?"
Du ska uppmärksamma mitt humör så att när du ser mig se ledsen ut; komma och ge mig en kram utan anledning.
Du ska VILJA bilda familj med  mig, inta bara säga "okej? " när jag hysteriskt berättar att jag är "sen"
Du ska vara glad åt att jag vill storhandla på Willys åt dej då och då, eftersom jag vet att du hatar att vara i stora folksamlingar och hellre ser att du har alla basvaror hemma än att du handlar dom på Statoil en gång i veckan.

Du ska älska mig... åtminstone hälften så mycket som jag älskar dig.

Jag vet inte om detta är möjligt, men det är min dröm i alla fall. Jag önskar bara att det var möjligt för dig....

Jag vet inte hur jag ska klara detta. Jag gjorde verkligen allt jag kunde men det räckte inte. Du sa i alla fall att det inte var mitt fel. Jag tackar dig för det.
Du viskade även
"Förlåt mig. Jag älskar dig"
När vi gav varandra den sista kramen. Jag kan inte förlåta dig bara sådär.
Särskilt inte som det var sekundrarna innan du gick, men jag uppskattar din önskan av hela mitt hjärta. Och jag älskar dig.
Idag.
Imorgon.
Och alldeles för länge till.

Jag fick lite mer. Han kom tillbaka. Redan inom en timme. Denna gång var det lite mindre hårda ord. Sen skulle han iväg igen. Himla skitmöten som styr hela hans liv.  Han kom tillbaka en sista gång alldeles nyss. Nu var det nästan bara snälla ord. Hur vi båda önskade att saker var annorlunda. Att hans liv var annorlunda. Att han hade plats o tid för mig. Att han hade tid för ett vanligt liv. Men det har han inte. Och jag orkar inte. Men jag önskar att jag gjorde det för jag vill inte lämna honom. Jag vill verkligen inte. Men jag ORKAR inte mer.

Jag har blottat mina känslor totalt, men jag vet inget annat sätt att skriva. Ni som läser detta är ändå personer som bryr er om mig så orka cencurera känslorna.

Allt suger. Det suger totalt just nu. Hela livet. Jag är trött på hela skiten. Jag är totalt förkrossad o ledsen o arg o förbannad o bitter o sorgsen... Han som jag trodde jag skulle tillbringa resten av mitt liv med var inte Han. Han var inte Han med stort H. Och det suger.

Så mycket tid fick jag. Jag sa att förhållandet inte funkar. Han höll med. Som jag önskade att han skulle säga emot, att han skulle säga att han ville vara med mig, men de orden följdes bara av hårdare ord. Sårande ord. Sen sa han att han hade folk som väntade på honom, som vanligt. Så gick han. Ut ur mitt liv. Bara så där.

Jag önskar att det slutade där, men jag kunde inte vara värdig och bara låta honom gå, jag var tvungen att be honom komma tillbaka. Efter sitt himla möte. Så nu sitter jag här och väntar. Som vanligt. Skillnaden är att nu väntar jag på en före detta pojkvän, för att ... ja... ja vet inte För att jag inte kan släppa taget kanske. För att jag inte vill. För att jag älskar honom.

Totalt utan ork tillbringar jag min tid i min lägenhet.
Ensam.

Jag kan absolut inte gå tillbaka till jobbet som jag började på i måndags. Så nu letar jag igen. Haha, en halv veckas paus från letandet typ. Jag har ju pokerjobben men de är ju verkligen inte särskilt stabila. Det är iofs inte jag heller nu för tiden. Känns som att mitt känsloliv är en total bergodalbana hela tiden. Och allt har med pojken att göra, Önskar att jag inte behövde bry mig så mycket, men hur ska jag inte kunna göra det? Jag funkar ju inte så. När jag älskar så älskar jag. Då finns det inget annat. Jag har så otroligt mycket kärlek att slösa av. Men hur kan man slösa den på någon som är för upptagen för att ses oftare än en gång i veckan? Har aldrig haft ett förhållandedär jag umgåtts så lite med Honom. Inte ens haft ett icke-förhållande där jag umgåtts så lite. Jag vet inte hur man bär sig åt. Vad ska jag göra med all min tid?  Jag vill inte springa runt på krogen med mina singelväninnor. Och jag tycker inte att det är så himla kul att gå ensam på middagar med andra par. Va 17 gör man? Slut????? Eller finns det en utväg???? Önskar det vore ett lika enkelt beslut att fatta som det om jobbet. Det visade sig att det var inte vad jag ville ha, och inte heller var det vad hon sagt. Alltså går jag inte tillbaka. Jag behöver jobba för min ekonomi är körd i botten, men det skiter jag i. Jag går ändå inte tillbaka. men man kan inte lämna någon man älskar bara för att allt känns jobbigt... Eller kan man det?

Jag...

Ska iväg o jobba på den nya söderklubben i kväll som jag gjorde förra söndagen.
600kr, rebuy första timmen. Klubben bjuder på mat och dryck. Turren börjar 18.00. Förra veckan kom över 50 pers så om någon e intresserad, ring mig o haka på.

Klarade mig igenom både förrätt, varmrätt och en efterrättsshake utan att däcka. Att vi drack deras egen energi-vodka-grej hjälpte nog till. Underbart att f träffa Gurkan igen i alla fall. Saknar henne så mycket hela tiden.

Efter middagen promenerade vi en bit och upptäckte att Bullwinkles vi Medis helt plötsligt såg alldeles jättemysigt ut. Jag har ju ingen koll på Söder så jag vet inte hur länge det sett ut så men vi gick in o tog ett glas vin där, och jag kan tom tänka mig att gå dit igen. I alla fall så länge man får sitta inne i det mysiga rummet med alla minilampor.

Ville ju gärna att pojken skulle träffa Sus som hastigast i alla fall så jag mutade tjejjerna med gratis sprit och fick med dom till Tegner en kortis. Det gick precis som jag trodde. Det var lite väl många tjejjer o mycket fnitter på en gång för min pojke så han satt mest tyst och betraktade dem. Sen gick tjejjerna vidare och jag följde med pojken hem.

Jag o Gurkan på Koh Pangan.

17 timmar har jag sovit. Känner mig ändå helt däckad. Måste pallra mig upp ur sängen nu o hoppa in i duschen. Middag med tjejjerna på  Koh Phangan. Gissa vem som valde det? Nåväl, om man e hemma i Sverige 2 gånger om året är det väl lite begärt att få välja restaurang.

Ha en kul lördagskväll allihopa. Det ska jag ha om jag inte somnar redan under förrätten.

Gick väl halvbra idag. Vi funkade bra ihop... bara lite problem med vissa specifika detlajer om jobbet som hon undanhållit för mig, och jag hade ändå frågat väldigt mycket detaljspecifika frågor under intervjun. Ska tänka på saken under helgen. Var tvungen att ringa o bjuda Lina på  vin efter jobbet o prata igenom det. Hon garvade. Pojkvännen hörde av sig helt plötsligt. Han garvade ännu mer. Vi får se. Ångest.

Bra början va! Om 2 timmar börjar mitt första arbetspass hos henne. Men man kan inte ringa o sjuka sig första dagen, det går bara inte! Ett avsnitt av vänner förtjänar jag innan jag går o duschar. Det blir s3av1, så om exakt 22 minuter måste jag lämna soffan :(

Jag är  som bekant 31 år gammal, och måste visa leg 9/10 gånger jag går till systemet. Detta är givetvis smickrande, men samtidigt störande då jag inte alltid tänker på att ta det med mig om jag bara går ner till centrum för att handla. (har inget leg utan släpar omkring på mitt pass sen min plånbok blev stulen.)

När jag tänker eftert känns det som att ju sunkigare jag känner mig, desto mindre chans att de frågar efter leg, alltså var jag tvungen att testa min teori när jag släpade min sjuka kropp ner till centrum för att besöka Hemköp för mat, och apoteket o hälsokostaffären för olika dunderkurer för min förkylning. Orka va sjuk första dagen på ett nytt jobb!

Alltså gick jag in på systemet iklädd mysbyxor, med rufsigt hår, osminkat ansikte och lagom trött/sjuk uppsyn för att köpa en flaska vin och det gick alldeles strålande. De varken bad om id eller tittade särskilt noga på mig. I vanliga fall brukar de alltid TITTA på det där speciella sättet innan de ber om leg.

Det är ju helt fantastiskt att jag sitter här o skriver om tramsiga tankar som dyker upp i mitt huvud, triviala händelser, gnäll om pojkvännen och allt möjligt, men under hela dagen igår tänkte jag inte på att nämna att jag fick jobbet. Jag börjar imorgon. Håll tummarna för att det går bra! Jag har givetvis blivit totalt dunderförkyld, så jag har sovit tills nu och tänkter troligtvis inte röra mig från min soffa idag.

Gurkan, om du läser detta, ring mig!!! Jag vet att du kom hem igår och jag vet att du inte har mobil men låna någon annans o ring mig! Familjen fick första kvällen med dig, och det är helt rätt iom att du inte varit i Sverige sen i somras, men nu är det min tur!

Under sommarhalvåret gör jag faktiskt allt för att hålla balkongen fin med trasmattor, stolar och blommor i mängder men det kan erkännas att på vintern är det mest en avdumpningsyta.

När Nina var hemma hos mig sist så ställde jag ut ett par läskflaskor och burkar på balkongen. Nina påpekade att dom skulle sprängas med tanke på att det var -12 ute.
"Inte då" sa jag, jag tar in dom om en halvtimma igen. Vem tror att jag kom ihåg det? Juste. Så här fina såg de ut ett par dagar senare när jag kom på det...

Så ett tips, kom inte balkongvägen till mig om ni inte har kollat först att jag faktiskt tagit bort alla glasbitar, Robban fick en rakt upp genom sin sko idag. Ja jag vet, jag är en riktig latmask, men så länge det var snö och kallt orkade jag inte ta itu med att leta glasbitar. Och nej, de ligger inte kvar för att hindra min pojkvän att röka på balkongen. Riktigt så elak är jag inte.

De kom precis förbi på en liten blixtvisit. Nu har alltså K.J. flyttat hit på riktigt. Robban har tillbringat Jul o Nyår i San Fransisko med hennes familj och hon har flyttat ut ur sin lägenhet och magasinerat alla sina möbler. Ett tips om nån ska flytta med katter, börja i god tid! Jag vet inte hur mycket tid de har lagt ner på allt pappersarbete, sprutor, specialbokningar av flygbiljetter med mera för att hon ska få flytta hit sina katter. Sen skulle ju K.J. själv också ha alla papper som krävs för att bosätta sig i Sverige. Men nu är hon äntligen här. De va o åt middag hos Robbans mamma som bor här i närheten och tittade förbi här en timme. Till slut var jag nästa tvungen att köra iväg dom när båda 2 satt o tokgäspade i min soffa, och jag ville inte att Robban skulle somna framför ratten på väg hem.
 Jag är i alla fall otroligt glad att de är här, sen får vi se hur länge de stannar i Sverige.

Va o tog lite bilder idag. Sen va ja på CC o spelade bort lönen från i söndags. Ett väldigt glatt födelsedagsbarn sprang omkring o bjöd på drinkar hela kvällen.Tack B! Det var trevligt. Annars är det mest misär just nu. Orkar liksom inte.

Lessen Linda

Fick ett samtal nästan direkt när jag vaknade igår om att jobba på premiärturnering på en klubb söder om stan. Har ju undrat lite var alla spelare varit på sistone men där var det smockfullt. Bra gick det också, så jag hoppas på fler pass där. Mindre kul när jag skulle försöka ta mig hem vid 2 på natten, men då överraskade pojkvännen med att efter i en vecka hållit väldigt låg profil, komma in till stan o hämta mej. Åkte hem till honom o pratade halva natten. Väldigt mysigt.

Idag har jag varit på en jobintervju som jag inte är 100 på att jag VILL ha, men behöver. Hann med att kolla in Åsas nya jobb, en liten tur i fältöversten, och sen gick jag till Wella o bokade in en blondering om ett par veckor då jag kommer dit som hårmodell, dvs kostar gratis.

Med bara ett par timmars sömn inatt och halvstressad dag är jag nu totalt slut och väljer att krascha framför tv:n nerbäddad i min underbara soffa.

Natti

Har fortsatt utrensningen idag. Gick igenom hela linneskåpet och lyckades få bort en hel del där med. Sen hade jag ett märkligt videosamtal över msn med L där jag visade upp lite kläder som jag trodde att hon skulle vara intresserad av. Varenda sak jag visade sa hon "den vill jah ha" till. Känner mig rätt bra på tjejkompisarnas smak :)

Har även tagit ner julpyntet o slängt ut julgranen. Tror det är rekord för mig, julgranen brukar vara kvar in i februari i alla fall. Det var jord o barr över hela golvet när jag var klar, men nu är det så rent o fint. Känns riktigt bra faktiskt att ha så städat runtomkring sig . Ja, det står 4 överfulla sopsäckar i hallen men de ska snart iväg till Erikshjälpen.

N är fortfarande sjuk och visar fortfarande inget intresse av att vilja ses. Jag trodde man VILLE bli ompysslad när man var sjuk men det kanske bara är jag. Trist att han verkligen hatar att prata i telefon, för iom att vi inte setts sen i helgen så har vi alltså bara pratat i totalt 15 minuter denna veckan. Hade vi bott tillsammans hade vi ju setts automatiskt men det är nog något som ligger långt in i framtiden, i alla fall så länge det är så här. Får helt enkelt skriva av mig här oftare, när jag inte har någon som frågar hur min dag varit. (Det gör han iofs inte när vi ses heller)

Fick en trevlig överraskning i alla fall, Sussgurkan kommer hem på onsdag o stannar i Sthlm... hmmm.. kanske en vecka? Weeeeeee :)

Nu ska jag ta mig en lördagskvällsdrink i min ensamhet o spela lite mera "all or nothing"-turrar.
Hoppas ni har det mera party än vad jag har.